Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1866, sida 2

ranni och å den andra allt undergifvenhet. Jag inbillade mig till och med, mer än en gång, att hon fattat något besynnerligt och hastigt misshag för honom och gerna ville blifvit honom qvitt, om hon kunnat. Emellertid gick den ena dagen efter den andra, och den händelserika nalkades. Frukosten var beställd från Tortonis — mr le Comte och madame la Comtesse de darmonts pass voro lösta till Norge. Den lätta resvagnen, som skulle åtfölja dem att begagnas i ett land, der jernvägar och beqväma postvagnar voro okända, hade blifvit framkörd till Hildas beseende och vunnit hennes bifall. Gästerna voro bjudna till ett antal af fyrtio på förmiddagen, och ett hundra på aftonen. Och, framför alla andra, sir Ågamemnon Churchill — han, hvars ära hade varit vår barndoms tradition, hvars porträtt hängde på hedersplatsen i vårt hem i London — sir Agamemnon sjelf, i egen hög person, skulle komma att hedra vår bröllopsfest och föra bruden till altaret. Och hela denna tid kom och gick Hugh Farquhar, som han behagade, och blef en flitig gäst i vårt hus. Han talade om politik och drottning Annes krig med min far, och var artig mot mrs Churchill. Ibland föreställde jag mig, att han visste hur hans vänskap hade förmått dem att blifva vänligare mot mig — i alla händelser hörde jag ingenting vidare om S:t Petersburg! XXXII KaLIILEL. I Vincennes-skogen. Det var morgonen af Hildas bröllopsdag. Bruden var klädd; vagnarna stodo för dör