Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1866, sida 1

s1tardas numera mest om natternå genom gatorna. Det ställe, hvarest största trafiken med åkdon finnes, är öfver London Bridge, hvarest fem rader åkdon kunna beqvämt passera. Emellan klockan 9 och 10 på morgonen är det statistiskt, att öfver 10,000 åkdon färdas deröfver från södra delen af London till City. I hjertat af City ligger banken, hvarest 6 gator, hufvudpulsådrorna för trafiken, förenas. Här är den stora stationen för omnibusarne; härifrån räknas afständen, och här är det lifsfarligt att passera till fots, ty rörelsen Cd med åkdon kan endast liknas vid ett vattenhjuls kringgående. Af ofvanstående skall man finna, att tid hegagnandet af nämnde befordringssätt förloräs mycken tid, och derföre började man att utarbeta en plan för personbefordring med jernbanor från hjertat af staden till vester, öster, söder, norr. Med hvilka svårigheter man hade att kämpa, för att få ändpunkterna så nära hjertat som möjligt, är svårt att beskrifya; de kostnader, som blifvit nedlagda, äro enorma orh den skicklighet ingeniöreren ådagalagt, i nande, ty man må tänka sig, att här är det ej allenast nakurhinder, som skola besegras, utan man har att undvika förstörandet af byggnader af både enorint makerselt och historiskt värde. Privata hus ha varit en småsäk att expropriera, fastän man mångenstädes nödgats med guld uppväga dem, då de användts för lukrativa företag, och hvarpå satts ofantligt värde, hvilket jurymännen måste taga i betraktande. Man har desstitom måst anlägga dem i sådana riktningar, att mellanstationer vid vissa mera och mindre frequenterade platser kunna anläggas. London är bygdt på en mängd kullar, derföre hafva dessa stads-, eller, såsom de kallas, metropolitan-banor måst ledas dels öfrer taken på husen, dels på marken, dels under husen: Öfverallt hafva husen blifvit inköpta: ej allenast de som lågo på den yta man pehöfde, titön äfven en betydlig mängd på ömse sidor, at orsak som jag vill nedan förklara. På många ställen hafva egendotnärna varit af så högt värde, att banan måst ledas längs åt och under äfven en krokig gata. Der banan går ölver taken, hafva blott de hus inköpts, hvilka stodo på den behöfliga ytan; husen nedrefvos och banan byggdes på hvalfbagar, hvilka sedan inreddes till magasiner eller bodar. Per banan går i plan med marken, såldes å omst aidor om densamma tomterna, med vilkor att häs derpå skulle byggas, efter en bestämd norm, med baksidorna åt banan och framsidan åt en ny gåta på ömse sidor, utlagd å den rymd bolagen för jernvägen ekproprierat, och hvarå de nedrifvit husen. Försäljningen af dessa tomter eller rättare utarrenderingen på 99 år, såsom här alltid sker, (emedan större delen af London är byggd på mark, tillhörig en fideikommissegendom, hvarför jord ej kan afytträsj har skaffat tillbaka de utlagda penningarne för expropriationen, hvarjemte det allmänna vunnit präktiga gator, beprydda med ståtliga och ändamålsenliga nybyggnader, som inrymma samma antal invånare, men uti vida sundare lägenheter. Der banan går under jorden har man krupit som mullvaden, genom långa tunnelar, hvarföre ock tågen ständigt äro upplysta med gas, som i komprimerad form medföres på taket af hvarje vagn. De stora jernvägarne, som ifrån London föra till det inre af England eller dess kuster, i alla väderstrecken, hafva sina stationer eller ändpunkter i omkretsen, eller straxt utanför City, på längre eller kortare afstånd från medelpunkten (Banken), så att Kings Cross, stationen för norra banan, ligger 2 mil (engelska), Easton-stationen för nordvestra 2 mil, Paddingtonstationen för vestra 3 mil, Waterloo-stationen för södra 2 mil, London Bridge för sydöstra !, mil, Fenchurchstreet-stationen för östra 1 mil, Bishopsgate-stationen för nordöstra !, mil från Banken. Alldenstund från dessa stationer till City dels var en lång promenad, som tog tid, dels en dyrbar färd med droskor eller omnibusar för de tusendetals personer, sem dagligen skulle färdas till och från kontoren i City till och från sina hem, belägna i närheten eller vid de mellanstationer å ofvannämnde banor, som inom få år blifvt delar af London, så beslöt man icke allenast att bygga dessa metropolitan-(sammanbindnings-)banor, som i en stor cirkel förena alla dessa stationer, utan inom denna cirkel har man med utgångspunkt från platser i närheten, norr, söder och öster om Banken, anlagt stationer hvarifrån banor gå från vester till öster genom hela London, åt norr och söder samt ytterligare parallelt med den sednare en bana mera 1 vester vid Citys gräns. Thames-floden delar London i två delar och kröker sig i en stor halfcirkel. På södra sidan har man derföre lagt en bana, som från vester till öster förenar dessa delar, och från denna bana gå från tvenne punkter emellan ändpunkterna två banor, som rakt i norr ledas å icke allenast storartade och varaktiga, utan äfven splendida bryggor öfver Thames-floden, och hvaraf den ena på norra banken af floden har en ytterst elegant station, i förening med ett storartadt hotel, benämndt Charing Cross. Den andra har likaledes en präktig station äfven på norra sidan af floden, som kallas Ludgate Hill, men banan fortsätter genom staden mot norr, till dess den träffar den bana som går från öster till vester. Den 1 dennes invigdes en tredje station, ännu större än de förra, Cannon street. I Der är likaledes ett pa atslikt hotell, likvisst ännu ej färdigt. Stationen ligger 2 minuters gång söder om banken och banan ledes öfver floden på en jernbro, samt