Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1866, sida 3

Blandade ämnen. Besök hos afrikanska sultaner. En tysk dam berättar till sina anförvandter i bref följande om de besök hon varit i tillfälle att göra hos ostafrikanska sultaner samt deras gemåler och anhöriga. Ombord å engelska krigsskeppet ighfleyerden 12 Juni: I dag på morgonen foro vi med en viss högtidlighet i land, emedan kaptenen och min man skulle aflägga besök hos sultanen öfver Comoro-öarne, sedan vi i flera dagar legat till ankars utanför en af dem, med namnet Johanna. Jag hade erhållit inbjudning att besöka harem. I sultanens förste ministers hus måste vi vänta länge och der begapade alla menniskor oss, likasom om vi varit vilda djur. Slutligen och sedan. kaptenen återkommit från sultanen, fingo vi företräde. Sultanen har ett ganska fördelaktigt utseende och har märkvärdigt god hållning. Han förde mig till sina fruntimmer, af hvilka första sultaninnan var sjuk. De båda jag träftade voro rätt vackra; de frasade af siden och sammet och voro alldeles öfverhopade med guldsaker. De kände på min cattunklädning, som jag för den kliga hettans skull och efter hvad de med dessa länders toilettordning bekante herrar rådt mig till, tagit på mig; derynkade på näsan och sade: ,.bara bomull! Det förvånade oss, att den engelsk kaptenen och min man fingo deltaga i detta besök i harem, emedan sådant eljest helt och hållet strider emot det mahomedanska bruket. Zanzibar den 17 Juni. I dag gjorde jag i sällskap med den härvarande engelske läkarens fru min första uppvaktning hos sultanen och hans systrar. Här var någonting helt annatän på Comoroöarne och skulle väl vara det, emedan sultanen här beherrskar ett vida större rike. Vårt besök var utsatt till kl. 5 e. m. och då begåfvo vi oss åstad, högtidsklädda och hvardera med sex soldater efter sig. Vägen gick genom trånga, förfärligt smutsiga gator, der folket gick nästan alldeles oklädt. Vi måste tränga oss fram mellan kameler, strutsar, kor och åsnor, så att jag ofta blef riktigt ängslig till mods. Slutligen kommo vi till en öppen plats och der stod ett stort vackert hus. En stentrappa ledde upp till en sal, i hvilken sultanen stod. Han räckte oss handen och lät oss