Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) XXVIII KAPIItLEL. En Kirmess och Schitzen-fest. Det är nästan lika svårt att skiljas från ställen, dem vi älska, som från personer, hvilka äro oss kära. Jag visste knappast i sanning, antingen mina tårar föllo ymnigare för akademien, eller för de vänner, som jag der lemnade. Tjugo gånger vände jag mig om för att få se en skymt af det vackra rum, som Ida och jag så länge hade delat, den förtroliga ateliern, hvari jag hade arbetat så lycklig, den till hälften slutade målningen, som jag lemnade på stafletten. Till en sade jag: Sköt min reseda och vattna den åt mig hvarje morgon före frukost. Till en annan: Låt ingen taga min plats i ateliern, eller flytta min staflett från den vrå, den alltid innehar. För mig var det någonting betydelsefullt i hvarje småsak af de ställen jag älskade — någonting dyrbart i sjelfva mönstren på möbeltyget, i de grotva kritutkasten, som här och der funnos på klassrummens väggar. De voro alla ledsna att skiljas från mig och trängde sig omkring mig för att säga mig tusen sista farväl. Professor Metz kom ut för att trycka min hand, madame Brenner följde mig till varfvet, och Ida tillika med två eller tre andra, som icke 9 Se H.-T.N:o 213.