Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1866, sida 2

— Ijugo pund! sade jag, omedvetet tänkande högt, der jag satt på sängkanten om aftonen, innan jag blåste ut ljuset. Tjugo pund aldra minst för resan och sedan femtio till för ett års uppehälle! O, hur kan jag någonsin hopspara allt detta af sexton pund om året? — Hvad sade du, Barbara? mumlade Ida sömnigt från sin bädd. Hvarpå jag endast svarade: — Ingenting, Liebchen. God natt! XXVII KAPIILEL. Piparen i Hamelin. — Men kära lilla Barbara, sade Hugh, i det han tog i besittning professorns måarestol och begagnade sig af professorns middagstimme, jag är mycket glad att finna er ensam, ty jag har kommit för att jaga afsked. Jag reser till S;t Petersburg. Jag kände mig blifva mörkröd och sedan blek. — Till S:t Petersburg? upprepade jag. — Ja. Det är ett af de ställen jag ännu icke besökt, och jag har lust att blifya bekant med vår vän, ryssen, i hans egen nufvudstad. — ar detta ett hastigt beslut? — Ja — alla mina beslut äro hastiga, arina. Jag är slaf af en demon, hvars namn är Nyck, och när han förtrollar mig, kan jag icke välja, utan endast lyda. Har ni aldrig hört berättas om Piparen i Hamelin? Jag skakade på hufvudet. — Då, Barbara, har er uppfostran blifvit försummad. Hör på, och jag vill berätta historien för er! — En gång, för!