Efter åtskilligt ordande antogs detta förslag af de församlade, hvarjemte beslöts att man icke med jaeller nej-rop skulle yttra sig huruvida man antoge kandidaterna eller icke, emedan det ansågs omöjligt för ordföranden att kunna med någon säkerhet uppfatta resultatet af en sådan muntlig omröstning. Under de långvari iskussionerna förrän detta föredragningssätt blef öfverenskommet, förekommo många episoder, som ej inverkade på saken och som det ej nu är tid att omtala. Endast det nämna vi, att en talare framträdde och omtalade någon om Sverge utomordentligt förtjent man, stående på vetenskapens höjder och omstrålad af en gloria, hvilken man, när den med spänd uppmärksamhet väntande och lyssnande församlingen vid panegyrikens slut fick höra hans namn, befa vara riksarkivarien Nordström, hvilket tillkö gifvande mottogs med en skallande skrat 4 Detta af öfverraskningens storhet framkallade utbrott af munterhet hejdades dock mycket snart. En annan episod af behagligare art var bankdirektören Wallenbergs uppträdande. Tan sade: det angelägnaste vid detta möte synes vara att göra sig reda för hvad man vill vinna genom valet af riksdagsmän. Det föreligger lyckligtvis till nästa riksdag ej så många frågor till afgörande som förr. Då riksdagarne inträffade endast hvart tredje år, kommo riksdagsmännen till dem, lastade med så många motioner, som kunde räcka till hela samhällets omskapning; men numera då riksdagarne blifva årliga böra frågorna ej kunna blifva så många. Och framför allt hafva vi den lyckan att inga brännande frågor finnas, som kunna åstadkomma någon synnerlig söndring mellan valmännen, utan de synas kunna ganska lätt bli ense om riksdagsmär De frågor, som torde blifva de vigtigaste vid riksdagen, äro dessa: 1:o) den som alla lära vara ense om, nemligen konsolidering af den stora politiska reform, vi nyss vunnit (bravo); 2:0) måste s vi se till att skatterna ej komma att alltför mycket betunga den arbetande klassen; de måste en gång ställas så, att statsbudgeten ej vidare växer i samma mån som hittills; 3:0) tvänne frågor som ! kunna nämnas tillsammans, nemligen folkundervisningen och nationalbeväpningen; och hvem motsätter sig väl att dessa blifva bragta till så stor fullkomlighet som möjligt? Dernäst kommer reorganisationen af de förvaltande verken och grundskatternas reglering. Frågan om tullagstiftningen står ej på dagordningen. Man kan ej fortgå med tullförändringar annat än med ledning af erfarenheten, och till att inhemta en sådan erfarenhet har man tid under de tio år, som franska handelstraktaten ännu eger bestånd. Om man jemt omstöper tulltaxan, får man icke frihandel, man får ingen handel. Man har velat göra tullfrågan till en brännande fråga, t men det kan ej lyckas. Hvad som verkligen är en brännande fråga, det är endast förslaget att åter införa spanmålstullarne. Det kan hända att det kommer representanter från landsorten, som tala för detta, men det bör ej kunna hända att man i stad väljer ombud, som vilja sätta tull på lifsförnödenheterna. Finland, som väl kan skryta med att vara lika fattigt som vi mena oss vara, skattar sig ket lyckligt att ha fått fri spanmålsinförsel för 15 år. Då talaren således ej kunde finna anledning till några meningsskiljaktigheter, trodde han att Stockholms valmän skulle kunna uppsätta en helgjuten kandidatlista, en fusionslista. Sjelf rekommenderade han, utom sådana gamla riksdagsmän som herrar Hierta och Blanche m. fl. följande på det varmaste: kammarrättsrådet Kinmanson, som löst likställighetsfrågan för Stockholm och deltagit i komiten för embetsverkens reorganisation; — kommendörkapten Adlersparre. hvars energi man bör sträfva att upphinna, men icke kan öfverträffa, och genom hvars medverkan grefve Platen lyckats lösa det så länge sökta problemet att åstadkomma en fotta, som är liten men verksam; — vidare folkskoleinspektören Ieljerberg, sabriksidkaren Stråle. spegelfabrikören Svanberg. kommersrådet Sjöberg och kongl. sekreteraren Dalman (här ropades starka nej). Talaren fortsatte: tänk på honom en gång till! (Nej och skratt). Till sist förordade herr Wallenberg varmt statsrådet Gripenstedt. Tidningen meddelar härefter den förut omtalade listan på 46 kandidater, och yttrar vidare: I afseende på några af dessa ha vi att nämna att prof. Bergfalk och magister Sohlman sjelfvelh samt litteratören Bjöorck genom ombud undanbådo sig förtroendet; att baron Fock uppgafs vara hindrad mottaga det, och generaldirektören Berlin förklarades icke valbar. Professor Edlund föror-g dades lifligt af professorerna Malmsten och Key, konditor Grafström af litteratören Ekgren, grefve Lagerberg och häradsh. Nordenfalk af professor Malmsten, rektor Leffler af lektor Bjursten och expeditionssekr. Loren af litteratören Ekgren. Angående baron J. Liljencrants uppstod en längre och ibland temligen häftig diskussion. Hans kandidatur anfölls skarpt af registratorn Carl Fredenstam, som ansåg baron L. för ung, men förordades af hr L. Hierta, som omtalade hans lönlösa förtjenster om industribanken m. m. Bibliotekarien Wieselgren angrep de motiver. som offentligen anförts för frih. L:s utväljande. Skråddaremästaren Roos, kyrkoherden Ekdahl, mag. Sohlman, målaren Lindborg, prof. Malmsten och bokbindaren Frykblad samt herr Hierta ännu en gång talade för frih. Liljencrantz. Denne afgaf sjelf på uppmaning en politisk trosbekännelse och bemöttes ytterligare med några anmärkningar af lektor Bjursten. Det tycktes på församlingen som om lä striden skulle ha höjt stämningen för frih. Liljen-sa crantz. n Slutligen bör nämnas att som kandidater äfven d uppgåfvos sabrikörerna Lundström (som undanbad su sig), Bolinder och Almgren, grefve F. von Rosen samt prof. Wilander, om hvilka alla ingenting yttrades. . Nä Så vidt vi kunde förnimma af de yttringar af lg gillande, som förekommo vid somliga namn, lära rösterna komma att samla sig kring följande herte rar, hvilkas antal med 2 öfverskjuter det erfor-h —— — — — — — — — — Dcrge — 8 b derliga: k Kommendörkaptenen A. Adlersparre, h Anuditören Aug. Blanche, st Professoren E. Edlund. j Konditorn C. Grafström, d f. Statsrådet Frih. J. A. Gripenstedt, g Grosshandlaren L. J. Hierta, 3 Kammarrättsrådet C. L. Kinmanson, 1 Rnektoren J. O. Leffler, 5 Friherre Joh. Liljeneranta, h Notarien C. E. Ljungberg, 5 Exp.-sekr. L. J. Lorön. u Folkskoleinspektören C. J. Neljerberg. e Kommersrådet J. Sjoberg. u Tabriksidkaren G. H. Stråle, a Spegelfabrikören C. Th. Svanberg. j Mötet slutade kl. half 10. ä — p y Landsorten. — Helsingborg d. 10 Sept. kltmanörer. y oo Glrånan CFraruskxvttti