Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1866, sida 2

Dagens post. TYSKLAND. Lagförslaget om Slesvigs och Holsteins införlifvande i Preussen, hvilket i Fredags framlades för preussiska deputeradekammaren, har följande lydelse: ,,8 1. Hertigdömena Holstein och Slesvig med undantag af ett område, som närmare skall bestämmas genom ett fördrag med storhertigen af Oldenburg, förenas med preussiska monarkien i öfverensstämmelse med de fredstraktater, som d. 30 Oktober 1864 slötos i Wien mellan Preussen och Österrike å ena sidan och Danmark å andra, samt d. 23 Aug. 1866 i Prag mellan Preussen och Österrike. 8 2. Den 1 Oktober 1867 träder den preussiska författningen i kraft uti dessa landsdelar. De ändringar och tilläggsbestämmelser, som för detta ändamål blifva nödvändiga, fastställas genom särskilda lagar. 8 3. Åt statsministeren öfverlemnas att bringa närvarande lag till utförande. Då grefve Bismarck framlade denna lag, bifogade han bland annat följande upplysning: ,,Hvad angår förbehållet med hänseende till ett stycke territorium för storhertigdömet Oldenburg, tillåter jag mig lemna en kort förklaring deröfver. Den kongl. regeringen står i begrepp att underhandla med Hans Kongl. Höghet storhertigen af Oldenburg om en traktat, som först och främst utgår på att åt Hans Maj:t konungens suveränitet i hertigdömena tillförsäkra obetingadt erkännande från oldenburgska liniens sida, hvilket erkännande den kongl. regeringen önskar erhålla. Om bevekelsegrunderna för denna önskan skall jag tillåta mig att sednare lemna ytterligare upplysning, när jag framlägger den traktat, som skall slutas med Oldenburg. Den tilltänkta traktaten omfattar dessutom en af marinstyrelsen önskad utvidgning af Jahdegebitet samt några jernvägsanläggningar, om hvilka Preussen och Oldenburg konkurrera; det gebit, som hertigdömet Holstein skall afträda, kommer att omfatta blott inemot 2 qvadratmil, om de hitintills hysta afsigterna verkliggöras. — Att lagförslaget icke innehåller ens antydan om möjligheten, att en del af Nordslesvig skulle komma att tillfalla Danmark, har väckt stort uppseende. ITALIEN. Många af de högre officerarne vid de frivilliga hafva inlemnat sina afskedsansökningar. De flesta af dem tillhöra aktionspartiet, såsom: Nicotera, Acerbi, Patrieei m. fl. Om det ifräågaställda handelsfördraget mellan Italien och Österrike lärer skola förhandlas först efter fredens afslutande. Tvångslånet stöter på allvarsamma svårigheter. Provinserna öfvertaga visserligen med mycken beredvillighet sina qvoter, men det synes nästan omöjligt att åstadkomma de summor, som erfordras. FRANKRIKE. Genom en diplomatisk konvention mellan Frankrike, Italien, Schweiz och Belgien är en fullständig myntenhet dessa länder emellan fastställd. Hädanefter skola således dessa fyra staters guld-och silfvermynt hafva samma pregel och samma valörer, och utan åtskilnad mottagas i alla allmänna kassor. Franske finansministern har äfven till sina underlydande utfärdat instruktioner att vid liqvider mottaga italienskt, schweiziskt och belgiskt, silfvermynt alldeles som franskt mynt. Redan långt innan Napoleon III blef kejsare, hade han i sina skrifter förordat den preussiska militärorganisationen, och AA RA TA RN