Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1866, sida 2

ler de vexte, hvartill de nyttjades och mständigheterna, hvarunder han sett dem, lå han reste i det sjerran östern. Anekloter, upplysningar och skämt flödade från hans läppar den eftermiddagen med samma riskhet och öfverflöd, som tjusade min varnsliga fantasi, och jag inbillade mig nästan, då jag hörde på, att jag åter satt vid hans fötter i min tantes lugna förmak, ller i tornrummet på Broomhlll, Plötsligt slog klockan fem, vid hvilken id eleverna drucko kaffe, innan de gjorde sin aftonpromenad, derföre sade jag Hugh tt skyndsamt farväl, och vi skiljdes vid orten. Innan jag gått många alnår, stanhade jag likväl, såg mig om, fann att han innu betraktade mig och vände om igen. — Ett ord till, Hugh, sade jag. Hvad skulle det kosta att resa till Rom? — Till Rom? Hvarifrån? — Härifrån. — Hvarföre frågar ni det? — Det gör detsamma — jag önskar veta let, — Godt, jag kan knappast säga det, Det skulle kosta mig kanske hundra pund, nen jag är just ingen sparsam resande, en sådan skulle säkert kunna göra det för välften, eller till och med fjerdedelen af lenna summa. — Och jag förmodar man kunde lefva ler för omkring ett pund i veckan? — Ja, utan tvifvel. Jag tviflar på att nånga af de stackars djeflarne till artister i Via Margutta hafva så mycket, — Tack! Ännu en gång farväl! — Men Barbara — jag säger, Barbara — Jag önskade emellertid icke att få nåzra frågor, derföre skakade jag endast på zufvudet och sprang min väg,