Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1866, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. Ehuru bitterheten mot krigets resultater icke är så stor som förr, låter det likväl icke förneka sig, att mycket missnöje råder öfver det sätt, på hvilket Venetiens annexion tillgått. Än gör man förebråelser åt italienska regeringen, än åt fransmännens kejsare, än åt Bismarck. Vid allt detta förargar man sig mera öfver formen än öfver sjelfva saken. I alla fall synes som skulle Italiens ära icke vara trädd för nära, då detta land ju icke skall erhålla Venetien som en nådegåfva af Frankrike, utan genom den venetianska befolkningens eget beslut genom omröstning. Drouyn de Lluys afgång som fransk utrikesminister kommenteras 1 både officiella och halfofficiella kretsar som en för Italien mycket lycklig tilldragelse, äfven med afseende på Septemberkonventionen. Ministerpresidenten sjelf döljer icke sin belåtenhet dermed. Såsom vi förut yttrat, torde det vara högst sällsynt att en politisk person förlorat sin popularitet på så kort tid som Lamarmora. Nu vill man icke heller unna honom äran af att hafva tagit initiativet till den preussiska alliansen, hvilken — hvad man än må säga derom — väl ändå är förnämsta orsaken till förvärfvandet åt Italien af Venetien. Man påstår nemligen från flera håll, att denna allians var ett arf från hans företrädare, enär det är notoriskt, att redan mot slutet af år 1862 Ricasoli i sin första minister arbetade för denna allians. FRANKRIKE. Man väntar stora förändringar i franska diplomatiska kåren. I Berlin har man trott att Moustier endast för en kortare tid skulle blifva utrikesminister, hvilket likväl icke lärer vara förhållandet. Den nye utrikesministerns qvarblifvande under en kort tid i Konstantinopel har för ändamål att utverka den turkiska regeringens erkännande af den nye hospodaren i Donaufurstendömena samt att bilägga förvecklingen med Kandioterna. Kejsaren befinner sig på bättringsvägen, så att han t. o. m. kunnat deltaga i en jagt. GREKLAND. Grekiska regeringen är icke i stånd att törhindra — äfven om den skulle vilja det — sina undersåter att skynda insurgenterna på Kandia till hjelp, och man väntade på grund häraf i Athen, att Turkiet skulle återkalla sin ambassadör vid grekiska hofvet. Dertill kommer, att rörelsen fortplantar sig allt mer och mer till Turkiets alla kristna undersåter. Engelska regeringen lärer hafva mottagit en depesch från sin ambassadör i Athen, i hvilken tillståndet i Grekland skildras såsom högst kritiskt, på grund af denna rörelse, Den grekiske utrikesministern lärer dessutom hafva tillställt kabinettet i AT D ——