Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1866, sida 2

Skrisveke från hr John Mac Gregor. Till utsitvaren af Göt. Hand. o. Sjöf.-Tidn. ad ir, Jag har haft nöjet att göra en ganska intressant resa i kanoten ,,.Rob Roy på Norges och Sverges insjöar och floder, och som min lilla båt ofta varit omtalad i tidningarne, ber jag er tillåta mig att, innan jag lemnar landet, uttala min tacksägelse för den stora gästfrihet jag åtnjutit. Under en tid af åtskilliga veckor har jag gästat både rika och fattiga boningar och sålunda kommit i en vida närmare beröring med alla folkets klasser än fallet plägar vara vid de vanliga sätten att resa. Örverallt har jag blifvit behandlad med den mest förekommande vänlighet, som ökat min aktning och beundran för folket i detta stora blomstrande land med dess gladlynta, men finkänsliga, sätt att vara och med en intelligens, som utvecklats af ett godt undervisningssystem och eger vidsträckt spelrum under en fullständig borgerlig frihet. Sedan jag förlidet år gjort en resa i min kanot genom Frankrike, Tyskland, Schweiz och Belgien, beslöt jag att innevarande sommar begifva mig till Norden. Börjande min resa vid Glommen, rodde och seglade jag nedför Vrangs elf och en kedja af sjöar till Borgvik och Karlstad. Derifrån (med ångare till Wettern) begaf jag mig i min kanot till Motala, uppför den vackra Motala Ström till Boren och Roxen, samt öfver Glan till Norrköping, hvarifrån Rob Roy gjorde en dags seglats i Östersjön. Från Oxelösund gick jag med ångare till Stockholm. Jag hade redan för några år sedan gjort ett besök i eder sköna hufvudstad, och jag gjorde nu den iakttagelse, att den betydligt tillvext, ehuru dess gatläggning och renhållning ej synas vara så goda som i Göteborg. Ganska många engelsmän, derom är jag öfvertygad, skulle hafva besökt expositionen i Stockholm, om den icke hade egt rum i en tidpunkt, då vi voro lifligt sysselsatte med vår inre politik och fastlandet plötsligt hemsöktes af krig. Man torde emellertid så hoppas, att de bästa af den skandin: sitionens artiklar skola blifva visade år i Paris, och jemte dem grupperna af nationalkostymer, den Malmska hvalen, de finska och lappska märkvärdigheterna, samt först och sist det svenska bergsbrukets och jernindustriens alster. Sverge är särskildt passande för att beresas i en kanot, som kan segla på dess vidsträckta sjöar, glida utför dess snabba strömmar eller flyta på de lugna elfvar, der jag mången gång roat mi; med fiske och bivuakerat på någon vacker liten tillredande min ensamma måltid under något skuggigt träd. Kanoten Rob Roy är 14 fot lång, 26 tum bred, väger 55 svenska cå. och är byggd af ek med ett dt däck af ceder. Den har en dubbelbladig åra, 7 fot lång, samt ett segel och klyfvare. Naturligtvis har jag haft många egendomliga äfventyr under min resa, hvilka jag hoppas kunna skilda i en julbok ), illustrerad med teckningar från min skizzbok, och jag är öfvertygad, att några andra medlemmar at Kanotklubben(hvars kapten jag är) skola föranledas att besöka Sverge i deras små farkoster, medan jag sjelf med stort nöje emotser en resa på någon af de nordligare elfvarne ofvanom Gefle och en färd öfver Bottniska viken till Petersburg. I det jag nu lemnar Norden, medför jag de angenämaste minnen af Sverge och Norge, och bjudande för tillfället farväl till dessa intressanta länder, hoppas jag att ännu en gång få råka de många vänner, hvilkas gästfrihet jag haft förmånen åtnjuta. Eder ödmjuke tjenare. John Mac Gregor.