Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1866, sida 2

Hamelin? Det behagar honom just nu att bläsa en rysk melodi, och bort sara vi tillsammansNågonting i hans sätt, någonting i berättandet af historien och förklaringen, hvarmed den slutades, öfvertygade mig att han var illa till mods. — Behandla mig icke alldeles som ett barn, mr Farquhar, sade jag allvarsamt. Ni har någon djupare bevekelsegrund för företagandet af denna resa. Jag begär icke att få veta hvad denna bevekelsegrund kan vara, men jag är säker, att det icke blott är en nyck. Han vände sig hastigt om och såg på mig — men vände sig sedan lika hastigt ort. — Ni har orätt, sade han, jag är slar af nycker — lekboll för en orolig fantasi — fostret af min egen sjukliga inbillning. Det finns hos mig hvarken bevekelsegrunder, afsigter, eller principer för mitt handlipgssätt. Jag har fått infallet att resa till S:t Petersburg, och jag reser. Voilå tout! — Då önskar jag, att ni i stället fick det infallet att stanna här, sade jag sorgset, — Stanna här? Icke för hela verlden. Jag har redan stannat för länge. Då han sade detta, förmörkade en skugga dörröppningen, och professor Metz steg . n. Han såg ovanligt allvarlig ut, hielsade på mr Farquhar med en nick och en muen uppsyn, vände derpå oartigt ryggen mot oss och började måla, som om hans if berodde deraf. ; — En vacker dag, herr professor, sade!! Tugh, i det han lemnade stolen med as usäktande bugning.