Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1866, sida 1

— Det är mycket sannt, sade hertigen. Hvarföre göra våra landskapsmålare sin kobolt så tjock? — Emedan de icke vilja göra sig besväret att minnas, att vi hafva en femtio mils luftkrets öfver våra hufvuden. Åskådaren skulle kunna se igenom en fri himmel, liksom vi tyckas se igenom denne. Professorn såg skarpt upp, men sade likväl ingenting, j — Hvad tänker ni hafva för ämne till förgrunden, professor Metz? frågade storhertigen straxt derpå. — Ingenting, ers höghet. — Ingenting! Jag trodde det var en regel att hafva något föremål i förgrunden, som kastade tillbaka distansen, En — en figur till exempel, eller ett kullfallet träd, eller ett klippstycke, eller någonting? — Jag hoppas min distans skall intaga sin rätta plats utan att behöfva något sådant der påfund, ers höghet, mumlade professorn. Leopold den åttonde slätade sina gräddfärgade mustacher och såg brydd ut. lIåhkväl finnes det reglor, envisades han, sådana som att indela en tafla i tre delar, proportionerna af ljus och skugga som tre till fem, införandet af — — Alltsammans skadligt pedanteri, ers höghet, afbröt professorn. Sådana reglor kunna gå an för kockar. De förderfva målare. Hertigen smålog förstulet och bjöd professorn en cigarr. Tack, ers höghet! Jag rökar aldrig förrän på aftonen. — Lägg den då i ert cigarr-sodral. Den är af en mycket sällsynt qvalitet.