Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1866, sida 2

är. Han och prins Napoleon promenerade omkring balsalen under loppet af aftonen. Han var mycket artig mot mamma, hvars förste man, märker jag, innehade någon syssla, som bragte honom i gemenskap med franska regeringen. Hon presenterade mig, och, sednare på aftonen, hade jag äran att dansa med prins Napoleon. Jag var uppbjuden till denna dans af grefve de Chaumont, men en kunglig uppbjudning upphäfver hvarje annan, så att jag dansade nästa frangaise med grefven i stället. Grefve de Chaumont och pappa äro gamla bekanta och kände hvarandra för flera år sedan i Brissel, innan grefven tillträdt sin titel. Han är en mycket distinguerad man, ännu vacker. Han innehar en vigtig syssla i kungliga hofstaten och beundrar mig i hög grad. Du skulle i sanning, min kära syster, blifva förvånad att se hur smickrad och föterad jag är öfverallt. Grefven sade pappa i går afton, att jag var säsongens skönhet. Jag har tagit ridlektioner och skall nästa vecka rida med pappa i le Bois. Han säger, att jag skall väcka ofantligt uppseende en Amazone, och mrs Churchill, som icke längre rider, har gifvit mig sin drägt, hvilken, med vissa förändringar, passar mig mästerligt. Med ett ord, jag har aldrig varit så lycklig. Jag kan icke besripa hur jag uthärdade det enformiga lifvet i Zollenstrasse, och blotta minnet! deraf plågar mig. Jag borde likväl icke I HI glömma, att jag har professor Oberstein ut tacka för min sångkunskap, och min sång är en af mina framgångar. Och nu, min kära Barbara, farväl! Detta är ett ångt bref och måste tillfredsställa dig för igra veckor, ty min tid är ständigt uppagen, och jag har aldrig en timme, som