Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

Droyn de Lhuys förebråelsen att hafva gjort om intet en del af det inflytande, som Frankrike förut haft i Orienten, så blef Moustier ambassadör i Konstantinopel för godtgörande af detta fel. Man förmodar, att den nye utrikesministern före sin afresa från Konstantinopel skall utverka turkiska regeringens erkännande af prins Karl af Hohenzollern som hospodar af Donaufurstendömena. Uppmuntrad genom Drouyn de Lhuys hållning, har sultanen hittills förvägrat detta. Det påstås, att markis Zurgot skall vara utsedd att representera Frankrike i Stambul. Furst Metternichs lemnande af sin plats som ambassadör i Paris torde närmast vara föranledt af hans trogne och af honom beundrade väns afgång ur franska ministeren. STORBRITTANIEN. Såsom ett bland många afskräckande exempel på hvad det kostar att föra rättegångar i England meddela Londonertidningarne, att den bekante politikern och fabrikanten John Briglts firma, som för flera år tillbaka anklagades för att hafva .olagligt begagnat en patenterad uppfinning., först nu blifvit i alla punkter frikänd, sedan hon för rättegångens förande måst vidkännas en kostnad af 10,000 Å. Om en vunnen process kostar så mycket, huru mycket måste då en förlorad kosta! AMERIKA. Visserligen yttras från många håll att konventet i Philadelphia motsvarat alla förhoppningar, men — efter vårt förmenande — torde detta icke fullt hålla streck. I stället för att — som det i början hette — grunda ett nytt parti, hvilket till sig skulle draga de bästa elementerna från de begge gamla partierna och beherrska de förestående valen i höst, inskränkte sig ledarne af konventet att förelägga detsamma den af Raymond författade adressen till folket jemte åtskilliga beslut, hvilka utan debatt enstämmigt antogos. Under allt detta lotsade man sig lyckligt fram mellan de bränningar, som voro åstadkomna genom nordstaternas och sydstaternas olika anspråk. I detta afseende hafva hufvudmännen i konventet verkligen åstadkommit ett förvånande resultat. I konventet voro gamla demokrater, whigs och knownothings, f. d. rebeller och copperheads, republikanska öfverlöpare m. fl. Fernando Wood och Vallamdigham från Ohio voro äfven der; men deras vänner förmådde dem att icke infinna sig vid konventets förhandlingar, enär deras uppträdande der lätt skulle kunnat gifva en sådan karakter åt detsamma, som varit misshaglig för folket. Så till vida gick således allt väl; tiden skall visa huruvida dei konventet uttryckta åsigterna komma att göra sig gällande vid valen till ledamöter i kongressen. I det stora hela torde väl ingenting vara att frukta för det stora frihetspartiet i landet; emellertid kunde det lätt hända att Johnsons s. k. nationella och konservativa unionsparti kommer att inskränka sig till några få stater. Om i dessa stater endast en del af de missnöjda republikanerna röstar med demokraterna, så skall det republikanska partiet ligga under. Fruktan häröfver föranleder till lifliga diskussioner, specielt i Newyork, allrahelst som den republikanska majoriteten vid sista presidentvalet belöpte sig till knappt 10,000 röster. Underrättelserna från Mexiko låta alltjemt ogynnsamma för kejsar Maximilian. Sedan han afsändt sin gemål till Europa, för att — som det uppgifves — utverka ytterligare understöd af franske kejsaren, men — i verkligheten — för att bringa henne i säkerhet, vidtager han åtgärder, hvilka endast kunna anses såsom förberedelser för hans egen afresa. Förut i sin styrelse visande i viss mån liberala tendenser och framför allt opponerande sig mot prestpartiet och fransmännen, har han — som bekant är — i stället för den förra mexikanska ministeren insatt en ny, reaktionär minister, i spetsen för hvilken står Osmond, chef för marskalk Bazaines stab. Som vi förut meddelat, består hela ministeren af endast tre personer, hvaraf tvenne äro fransmän. De öfriga ministerierna torde således för ögonblicket anses som en öfverflödig lyx, och fransmännen innehafva nu, äfven till namnet, makten i Mexiko. Ett försök att genom konskription förstärka den kejserliga armön, har alldeles misslyckats. I sjelfva hufvudstaden har en vidt utgrenad sammansvärjning blifvit upptäckt, i hvilken de anseddaste personer deltagit, hvilka alla arresterats och afskickats till Yucatan. Till och med Almonte, som förut varit ansedd som en af kejsardömets förnämsta stöd, lärer tillhöra de sammansvurna. I norden har Juares vunnit den ena framgången efter den andra och småningom inskränkt AA —— Jag fann det icke nödvändigt att säga,