Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

Hon såg bestört ut. — Af hög ställning då? — Han är en gentleman, madame, af gammal familj. — Och ofantligt rik? — Nej, madame — icke rik för att vara en engelsk proprietaire. Har har omkring ett hundra femtio tusen floriner årligen. Detta var litet elakhet å min sida, ty storhertigliga inkomsten steg endast till omkring en tredjedel af denna summa. Stackars madame Brenner mumlade: Mein Gott! såg ännu mera förvånad ut och var tyst under återstoden af promenaden. Ett par dagar derefter visade mig en af flickorna hans namn i Zollenstrasser Zeitung. Han hade dinerat hos hertigen och hertiginnan och kallades en excellens. — Ilan måtte vara en mycket stor man, sade hon. IIan är en mycket underbar man, svarade jag. Han har varit öfver hela verlden. Han talar så många språk, som du har fingrar på dina händer. Han har en häst, som faller på knä, då han vill sätta sig upp på honom, och en svart betjent, som räddade hans lif från bettet af en orm i Indien. Han har ett hus fyra gånger så stort som hertigliga residenset och en park större än skogen vid Brihl, och för några år sedan köpte han en Paul Veronese, för hvilken han gaf trettio tusen floriner. — JVemnderbar! Och med allt detta har han ingen titel? -— Ingen alls. — Och är icke ens ett geheimeråd? — Ingenting af det slaget. Ingenting annat än en engelsk gentleman, pur et simple.