Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

Jag sann det icke nödvändigt att säga att vi ansågo detta vara den bästa titel af de båda. Allt detta väckte ofantligt uppseende akademien. De få elever, som voro qvar voro mycket frågvisa angående den märk värdige engelsmannen och lyssnade begär ligt till allt hvad jag kunde förmås at säga dem om honom. Hvad helst jag sad upprepades, med öfverdrifna tillägg, för ma dame Brenner, madame Brenner meddelad det till professorerna, professorerna ut spridde nyheten kring hela Zollenstrasse och Hugh Farquhar blef dagens Mont Christo. Under tiden lyste jag med er återspeglad glans och ärades nästan mer: af mina skolkamrater för min väns skul än för min medalj. Likväl kom han blott sällan. Iblanc mötte jag honom, då han kom från det publika bibliotheket, med en bok unde armen. Ibland såg jag hans häst och betjent väntande framför dörren till hans hotell. En morgon kom han, försedd mec en order att bese akademien, vid hvilket tillfälle madame Brenner, hvars aktning och förvåning voro i ständig tillvext, underrättade mig, att herr excellensen va en utomordentlig man och gjorde utomordentliga anmärkningar öfver allting. (Forts.) En kejsares kammartjenare. Det berätta att kejsar Napoleon III, då han lemnade Vichy kallade till sig Lon. sin gamle kammartjenare och leranade denne ett försegladt paket, innehål lande ett gåfvobref det landställe, som kejsaren bebott under sina årliga besök i Vichy. är nu egendomsegarer, yttrade Napoleon, ,,och jag hoppas att du vill mottaga mig som hyresgäst nä sta år mot en hyra af 12,000 francs; jag skall be tala ordentligt.