Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

Norge. Dagligt Allehandas brefskrifvare frår Kristiania lemnar i ett bref af den 31 Aug. följande bidrag till den s. k. NorskNorskhetens historia: För några dagar sedan hölls den årliga bolagsstämman med Kristiania teaters styrelse och akticegare, hvilken af allmänheten följes med stort intresse, emedan vid densamma oflentliggöres er detaljerad berättelse om teaterns verksamhet under det förflutna spelåret och en prospekt för det kommande året, som börjar den 1 September Bland de mångraldiga kotterierna och partierna :; vår stora stad finnes äfven ett energiskt ultranorskt parti, som fordrar norskhet i tal, skrift teater, litteratur och musik. Jag har vid ett föregående tillfälle vidlyftigare framstält detta partis verksamhet för att genomdrifva grundsatsen: ,,norsk teater i Norge, Ända till år 1850 hade vi nemligen endast danska skådespelare, och vi lefde sjelfva i den oriktiga tron, att norrmän icke kunde spela komedi, men ungefär vid nämda tid fick det norska partiet till stånd en liten teater, som började konkurrera med vår danska hufvudteater, och efter hand urartade konkurrensen till en strid, som fördes under flera år och slutade med att vår goda danska teater gick öfver ända och en medelmåttig norsk sattes i stället. Det var skalden Björnstjerne Björnson, som vann detta mål genom att samla det spridda norska partiet under sin fana i ett sällskap, af hvars medlemmar hvar och en bland annat skriftligen måste förbinda sig till att af alla krafter arbeta på utdrifvandet at det danska elementet i vår hufvudteater. Det halp icke, att det liberalare partiet, som naturligtvis icke har något emot att nationaliteten berämjas äfven på teaterns område, fordrade, att vergången skulle ske småningom, emedan de förträfflige danske skådespelare, som vi egde, kunde vara mönster för våra egna. Det sednare partiet, som bland sig nade nästan hela den intelligenta och förmögna klassen, förlorade slaget, mer följden blef, att Kristiania gamla goda publik, som hvarje vecka samlades på teatern nästan såsom till en privat soir, drog sig tillbaka och lät teatern stå tom, medan det norska partiet tröstade sig sjelft och andra med att teatern måste vegetera under några år, hvarefter både goda norska skådespelare och författare småningom skulle uppdyka och den stora idn om en nationalteater i Norge kunna genomföras under loppet af ett par år. Samtidigt fick man det så arrangeradt, att det gamla norska teaterhuset stängdes, mot det att Kristiania teater skulle för densamma till dess aktiebolag betala en större årlig hyressumma. Kristiania teater blef sålunda utan konkurrent, och hvad som tycktes skola sätta kronan på verket var, att förkämpen för det norska partiet, hr Bj tjerne Björnson, erbjöd sig och verkligen öfvertog nationalteaterns artistiska ledning. At ofvanstående kan man inse, hvarför vi denna gång afvaktade teaterns årsberättelse med större spänning än vanligt. tiania publik älskar sin teater och kan med vårt hårda klimat, som icke tillåter, förströelser i fria luften längre än fyra månader af året, svårligen umbära teatern; under hvart enda af de sednare åren har det norska partiet lofvat, att den nya teatern skulle blifva konsoliderad, dess pekuniära förlägenhet upphöra och dess norska personal blifva skicklig, men hittills har allmänheten alltid väntat förgäfves. Det var derför med sviken väntan bolagsstämman för några dagar sedan mottog styrelsens årsberättelse, i —