Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

synnerhet som den första fråga, som förelades bolagsstämman, var, om den önskade att teatern skulle göra cession, emedan den gamla norska teaterns styrelse icke utfått den öfverenskomna yran för dess teaterhus och derför anstält utmätng hos Kristiania teater. Imellertid lyckades man att ordna detta på det sätt, att den förstnämda styrelsen skall af det kommande spelårets inkomster erhålla 100 spdr i förskott i hvarje månad. Icke heller var budgeten för öfrigt tillfredsställande. För 15 till 20 år sedan, då staden icke var mer än hälften så stor som nu, voro den äldre teaterns årliga inkomster 27,000 r, och den yngre norska teaterns 13,000 spdr; Kristiania publik använde således då omkring 40,000 spdr årligen på teatern; nu kan teatern utan konkurrent knappast uppdrifva sina inkomster till 25,000 spdr om året, hvilket klarligen visar, att publiken ännu icke är försonad med sakernas nya ordning och att teatern således måste börja sin saison under samma ckonomiska betryck som förut. Men det värsta är, att de utlofvade norska sceniska talenterna och författarne fortfarande låta vänta på sig. Utom hr J. Bruun samt fruarna Wolf och Gundersen finnes ingen talent bland de nuvarande norska skådespelarne, af hvilka flera visserligen äro användbara personer, men alltför få för att på dem bygga någon nationalteater. Det är således äfven ringa utsigter för den norska konsten under det kommande spelåret. Teatern styces af hr Björnson såsom artistisk direktör och tre ansedda män såsom meddirektörer, men teaterns ställning är nu så olycklig, att det hittills icke varit möjligt att ersätta den afgående direktionen, som hade regeringsadvokaten Dunker till ordförande. De fleste säga under dessa omständigheter: lätom oås uppgifva nationaliten och taga goda skådespelare hvarifrån vi än kunna få dem, svenskar eller danskar; nu hafva vi försökt länge nog och se att det icke går med bara norrmän. Björnson sätter sig dock orubbligt deremot, och möjligen blir slutet det, att man såsom sista räddningen försöker att till honom öfverlemna diktaturen öfver teatern, hvilken han ock nyligen sökt, men blifvit förvägrad. I samma bref skrifves: Utvandringen till Amerika företer i år den egna omständigheten, att den fortfar långt inpå hösten, medan den förut beständigt försiggått endast under vårmånaderna. 10 till 12,000 personer antagas i år utvandra från vårt glest befolkade land. och auktoriteternas uppmärksamhet har i mer än ett afseende blifvit väckt genom hvad som passerade i förra veckan. Ett präktigt amerikanskt ångfartyg med namnet , Ottawa, af 2,500 tons drägtighet, infann sig här i hamnen för att begynna en regelbunden fart mellan Köpenhamn, Göteborg, Kristiania och Newyork. Enligt beräkning skall det nu finnas mellan 120 och 140,000 norrmän i Amerika, och denna första direkta förbindelse helsades derför med allmän glädje; det säges, att fartyget på nästa tur skall blifva dansk egendom och kallas ,, Danmark. Det medförde 1,000 tons jern från Göteborg och en hel hop passagerare i synnerhet från Danmark; men hade en mängd mellandäcksplatser oupptagna. Fartygets agent lät emellertid tillkännagifva, att handtverkare och arbetare härifrån kunde få fri resa till Amerika mot att sedermera med arbete aftjena passagerareafgiften på så sätt, att en tredjedel af veckoförtjensten under loppet af ett år skulle innehållas och betalas till emigrantbolaget, som tillika ville draga försorg om att skaffa vederbörande arbete i Amerika. Detta förledde en hel mängd att utan förberedelse lemna de mekaniska verkstäderna och sina mästare, som derigenom sattes i den största förlägenhet. Fartyget rymmer inalles 5 till 600 passagerare, och alla lediga platser blefvo på detta sätt upptagna, hvarjemte en sådan oro uppstått bland arbetarne, att det är lätt att förutse, att vi redan i höst skola mista hundratals dugliga arbetare. Många af dem, som denna gång afreste, hafva obetalda skulder här hemma och öfvergåfvo sina hustrur och barn. som i vinter skola falla fattigvården till last. Slutligen är man ingalunda lugn för de personers öde borta i Amerika, hvilka på ofvannämnda sätt underskrifva det på norska och engelska tryckta kontrakt, som sättes dem i händerna; de äro lofvade 20 till 25 dollars i månaden och fri kost, men hvem svarar väl för att detta löfte blir uppfyldt och för att de icke från fria medborgare i Europa förvandlas till hvita slafvar i Amerika? Man kan af ofvanstående inse, hvilka olägenheter hota vår stad till följd af dessa talrika utvandringar, och huru svårt auktoriteterna hafva att inblanda sig i dessa törhållanden, som beröra den personliga friheten. Det heter nu i en berättelse från Köpenhamn, att ,Ottawa medtog 2S0 passagerare härifrån på denna sin första resa. — Umnionskomiteen. Kyrkoherden Harbitz har på ansökan entledigats från befattningen såsom ledamot och norsk ordförande i den under den 6 Februari 1565 förordnade svensk-norska unionskomitten. Till komitö-ledamot i hans ställe är utnämnd amtmannen i Söndre Bergenhus amt, Meinich. Norsk ordförande blir förutvarande ledamoten stiftsamtman Vogt. Öfrige medlemmar äro, som bekant, höiesteretsassessor Saxlund, generalmajoren Irgens, professor Aschehoug, sorenskriver Platou och gårdsbrukaren 0. Ueland. — Om väderleken skrifves från Trondhjem den 29 Augusti att der under sednare tiden visserligen ganska ofta hade regnat, men luften var mild och lugn och man hade vackert solsken eller strömoln största delen af dagen. Från andra orter, t. ex. från Kongsberg, berättas deremot samtidigt, att man der hade mycken nederbörd, som betänkligt försvårade grödans inbergande. Värsäden hade på många ställen lagt sig. — Uppköp af får. Från Levanger berättas, att genom nämnde stad flera hundra i Jemtland uppköpta får hade drifvits till Trondhjem. — Om koleran i Kristiania berättar Kristiania Aftenblad, att från den S Aug., då det första kolerafall inträffade, till den 4 Sept. 19 personer angripits och deraf 16 aflidit i kolera; de 3 voro ännu under behandling. vöteborg den 7 Sept. PAAH 7 — — — — — — Ö å ott annat mm 3 da