Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

Danmark. Adressen från de danske Slesvigarne till konungen af Preussen har, enligt , Fred. ÅAvis., följande lydelse: .Allernådigste konung! Tredspreliminärerna i Nikolsburg och Ers Maj:ts ord till eder landtdag: -Att Ni, om befolkningen i de norra distrikterna i Slesvig, genom en fri omröstning, skulle uttala sig der: är sinnad att gifva dessa distrikter tillbaka till Danmark, hafva gifvit oss såsom danske Slesvigare mod att vända oss till Ers Majestät med tacksägelse och bön om våra käraste önskningars uppfyllande, och vi hafva så mycket mera känt oss förpligtade att taga detta steg, som vi från alla håll erhålla underrättelser om adresser till Ers Majestät från ett litet parti, som i sanning icke är berättigadt att tala i befolkningens namn. Allernådigste konung! I det ögonblick då Tyskland genom Edra armåeers segrar och Ers Majestäts visa och kloka politik är återgifvet åt sig sjelft och till nationell pånyttfödelse, våga vi i en hårdt pröfvad befolknings namn, hvars öden nu af Försynen äro lagda i Eder hand, att närma oss Ers Majestäts tron för att uttala vårt hopp och vår fruktan. Om vi blott komma få till antalet, och om vi detta oaktadt tillåta oss tala i den dansk-slesvigska befolkningens namn, så sker detta dels för att undvika äfven skenet af agitation, dels emedan vi äro tullt öfvertygade om, att liksom vi sjelfva äro från alla trakter af Nordslesvig, så uttala vi blott hvad som rörer sig i den långt öfvervägande delen af befolkningens bröst alltifrån Kongeåen till söder om Flensburg, hvilket påstående vi tilltro oss bevisa genom tusentals underskrifter. Vi känna med oss sjelfva, djupare än någonsin tillförene, att vi aldrig skola kunna utveckla oss fritt och naturligt annorlunda än i förbindelse med vårt moderland Danmark, med hvilket vi varit förbundna så långt historien går tillbaka och med hvilket vi hittills, förenade genom gemensamma minnen, gemensam historia och likartad utveckling, fört det lyckligaste samlif. Ers Maj:t täckes fördenskull ej vredgas om vi i djupaste underdånighet tillåta oss uttala, att vi alltid betraktat såsom en fullständig andlig tillintetgörelse inträffandet af det ögonblick, då vi skulle träda i förbindelse med en stat, med hvilken vi ej ega något andligt band gemensamt, likasom Ers Maj:t äfven skall förstå den innerliga glädje, hvaraf hela den dansk-slesvigska befolkningen fattades vid underrättelsen om, att Ers Maj:t högsint ville återgifva oss till det land, hvilket vi ensamt äro i stånd att kalla värt fädernesland. , Vi hängifva oss nu åt det hopp, att Ers Maj:t skall träffa ett afgörande, som, på en gång högsinnadt och statsklokt, skall bana vägen för en varaktig fred och ett grannvänligt förhållande mellan närbeslägtade folkstammar, samt att Ers Maj:t skall sätta kronan på det stora värf, som Försynen lagt i Er hand, genom att med högsinthet tillåta betolkningen att rösta i ett sådant omfång, att allt, som otvifvelaktigt önskar komma tillbaka till Danmark, får tillåtelse att yttra sig och bestämma öfver sitt öde. , Vi nedkalla Himlens välsignelse öfver Ers Maj:t. Vi bedja, att den Högste må skänka Ers Maj:t vishet att skapa en befolknings lycka, hvilken utan detta emotser sin andliga död