Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1866, sida 2

cöteborg den 3 Sept. Penningens första och förnämsta förrättning är att vara byteseller omsättningsmedel ). Behofvet deraf för hvarje land beror alltså dels på omsättningens storlek, dels på de anordningar, som kunna vara träffade, att åstadkomma en större verkan med mindre kraft, hvartill man, isynnerhet i England kommit ganska langt. Nen ett visst mätt af penningar behöfves likväl, och när detta belopp minskas, eller när en ökad omsättning ökat behofvet af rörelsemedel, så uppstär en rubbning i omsättningen, hvilken, om den ej snart löses, kan leda till fullständig stockning. Ilär eger samma förhällande rum som t. ex. på en jernväg, hvars rörelsemedel äro lokohottielna och vagnarne. Finnes deraf cj illrickligt för rörelsens behof, så hopas varu-förråderna, intilldess allt kommer i villervalla. Väl kan en trafikstyrelse härid klaga öfver att rörelsen är alltför stor; väl kan den, i völvist förmynderskap, påstå, att menniskorna böra ej resa så mycket eller skicka så mycket varor, samt draga in på vagnarne, för att stäfja detta raseri; men åtgärden är icke dess mindre lika förderflig, som resonnemanget är fåvitskt. Bättre är att anskaffa några vagnar till och bringa rörelsen åter i en jemn och stadgad gång. Vi hafva, på grund af den sednaste finanskommitens tabell i ämnet, antagit att det normala behofvet af omsi ättningemedel (d. ä. sedelstocken) utgör i Sxerge c:a 50 millioner rdr imt. (Beräknar man sedelstocken efter andra grunder, kan detta belopp höjas till 56 å 57 millioner). Vi hafva på samma gång visat, att den närvarande sedelstocken understiger detta medelbelopp, eller normal-behof, med 6 å 7 millioner FF), Det är då också förklarligt, att svårigheter hafva uppstått i omsättningen, hvilka, om de fortfara, kunna leda till en farlig stagnation. Hvar ligger felet? Och hvar ligger hjelpen? Derom resonneras nu på alla håll, och detta resonnemang förnimmes i öfrigt äfven i många andra länder än vårt, till följd af likartade svårigheter. Felet ligger i banklagstiftningen, säger några. Nej, i bankförvaltningen, mena andra. Felet ligger i folkets eget oförstånd och öfverdad, påstår en och annan målsman för bankerna. Det ligger hos de enskilta bankerna. Nej, det ligger hos riksbanken, o. s. v. Ingen har, såvidt vi kunnat utröna, förmått klart utreda sakens verkliga natur, och denna utredning är ock sannerligen en ganska svår sak. Närmast sanningen torde man komma, om man säger, att det ligger något rätt i alla dessa påståenden, eller, med andra ord, att det är flera samverkande orsaker, som vållat det onda, hvaröfver man klagar. Då vi vågat, i mycket försigtiga ordalag, antyda, att riksbanken skulle kunnat, om den velat, i väsentlig mån mildra det stora trångmål, hvari vårt affärslif råkat, genom att upptaga ett lån i utlandet, så har en författare i Dagl. Alleh:a bestridt riktigheten af denna åsigt, i det han påstår att skulden ligger hos de enskilte bankerna och att det derföre är de, som borde hafva skaffat sig lån på kortare tid, eller ock kreditiv på några millioner. Han tillägger: ,Det kan ju icke väcka någon uppmärksamhet hos utlänningen, om dessa banker, som i tid och otid begagna utländsk kredit, nu omsatt den gamla och ökat denna med ny kredit; men det skulle deremot sannolikt skada hela landet, om riksbanken, som aldrig begagnat dylika hjelpkällor utom landet, äfven uppträdde såsom hjelpsökande i en eller annan form. Denna åsigt lärer, efter hvad vi särskilt erfarit, vara rådande hos riksbankens ) Vi erkänna härmed emottagandet af en ny längre uppsats at ,,Lazare, hvilken vi omöjligt kunna införa, då den ej blott tarfvar en genomgående korrektion till skrifsättet — något som vi eljest gerna underkasta oss — men tillika är :å högst oklar till sin tankegång, att någon frukt ej är att hemta af densamma. ) Dagl. Alleh:a har velat via, att vår i en öregående artikel gjorda beräkning af den närode sedelstocken varit för låg. Detta betyder d vårt närvarande ändamål uns intet, emedan v. gjort även de fö ende årens beräkningar et er samma norm, eller den af finanskommittcen följt a Måhända I. Alleh:as riktigare, men då må