Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1866, sida 2

Article Image
ora allt värde i händelse af ett nytt krig. Det kan lätt nog inträffa, att Preussen ifven efter fullbordad annexion blir nödsakadt att försvara besittningen af dessa nder, likasom under det förflutna ärhunlradet fallet var med Schlesien. Vi böra lerför icke låta något trifrel uppstå derom, utt vi hafva både den bestämdaste vilja och örmåga att upprätthålla dessa annenioner. En curopeisk kongress, hvarom Virchor alat, skulle ej heller föra längre. Blir m sådan utan resultat, förer den blott ill rustningar och krig, ty i dessa frågor sifves icke någon högre domstol. Dessutom stöder regeringen icke denna inkorporation endast på eröfringens rätt, såsom örhållandet skulle varit, om vi t. ex. eröfrat en provins i Italien; det gäller här ramför allt den tyska wationens rätt att existera och andas, samt den kraft Preussen behöfver för att möjliggöra detta för yskland. Sedan Bismarck vidare tillkännagifvit, att den preussiska krigsförattningen kommer att införas i de annekerade länderna och att dessa tillsvidare skola förvaltas af styrelsekommissioner unler preussiska embetsmäns ledning, tillade han: ,,Låtom oss icke göra oss saken svår genom ett för detaljeradt lagförslag. Hvarje dröjsmål kan skapa nya svårigheter; om tre månader härefter kunna allleles nya uppfattningssätt hafva uppkommit. Må vi fördenskull gripa verket rask am; den lycka man i en sekund låter g sig ur händerna återvänder ofta aldrig mer. Regeringen ryggar icke tillbaka för en oförtöfvad annexion, men att genast införa författningen i de införlifvade länlerna skulle försvaga dess handlingskraft om regeringen nödsakas tillgripa beli ringstillståndet och andra medel, som författningen såsom nödsallsmedel tillåter, skulle en sådan åtgärd vara mycket benklig, då på detta sätt undantagen, i stället för det regelmessiga tillståndet, först måste användas. Ått inkalla de fyra ländernas representationer stöter äfven på stora betänkligheter. Vi kunna icke beräkna, huru deras beslut skola utfalla. Den stora massan i de mindre staterna fasthänger naturligtvis alltid vid det invända beqväma och ansvarslösa tillståndet. Visserligen finnas äfven intelligenta män i dessa länder, men de torde icke atgöra majoriteten. Gör derför icke den uppgift, som föreligger regeringen, allt för svår för henne! Uppställ icke en allt för stor mångfald af synpunkter, ty derigenom skulle det blifva regeringen värre att uppträda som försonande element mellan de stridiga riktningarne. — På den tillvitelse för inkonsequens, som man gjort preussiska regeringen, emedan hon förfar annorledes med de nu under annektering varande länderna än med Lauenburg, svarade Bismarck bland annat: . Menniskan vår framåt och måste gå framåt tillika med historiens utveckling. Att fasthänga vid samma åsigter som man hyste för 20 år sedan kan vara en sorglig ära. Låtom oss fördenskull så snart som möjligt komma till enighet. ITALIEN. Från Turin omtalas flera rykten, hvilka alla visa, huru man hoppas, att ett in timt förhållande snart skall komma till stånd mellan Italien och Österrike. Så heter det bland annat, att prins Humbert skulle förmälas med en österrikisk erkehertiginna; att den höga bruden i hemgift skulle erhålla Trentino och måhända än flera provinser, samt slutligen att påfven, genom Osterrike försonad med huset Savoyen, skulle viga detta par. Man säger general Lamarmora vara besluten att för alltid draga sig tillbaka till privatlifvet. Den statsskuld, som genom Venetiens afträdande till Italien skall öfvertagas af sistnämnde land, uppgifves till 180 millioner. RYSSLAND. En officiel berättelse från Irkutsk säger upproret derstädes vara helt och hållet undertryckt; af de polacker, som deltagit i detsamma, hade 30 blifvit dödade, 25 sårade och 485 tillfångatagne; 170 dolde sig i skogarne. .Journal de S:t Petersbourg meddelar, att ,,hannoveranske generalen baron Kneseback, med ett specielt uppdrag från exkonung Georg, inträffat i Petersburg och skulle hos det kejserliga paret mottagas i slottet Peterhof. TURKIET. Den franska ,Patrie tror sig veta, att Porten, för att lemna bevis på sin önskan att försonas, har beslutat göra flera medgifvanden åt Kandioterna, men under vilkor, att de nedlägga vapen. Om den orientaliska frågan skrifves från Wien: . Man motser här med bekymmer de händelser, som hota att utbryta i sydost, der allt tyder på, att lösningen af den orientaliska frågan är närmare, än man tror. Ryssland utvecklar ånyo en seberaktig verksamhet, och Porten klagar med rätta öfver, att det har sin hand med i spelet både i stridigheterna med Grekland, som ock att det söker uppmuntra jäsningen i de slaviska provinserna, i Montenegro och Serbien. I Bosnien, Herzegowina och Albanien är allt moget till uppror. Montenegro klagar öfver traktatsbrott; det hotas från tre sidor af turkarne, hvilka utskeppa trupper i Suttorina, anlägga bea a SAT Nl RNA

3 september 1866, sida 2

Thumbnail