Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1866, sida 1

ASAAAAAAA Ön gripa till, utan man får väl med resignation hålla sig till vår Herres i allmänhet goda styrelse, eller hur det var Väktaren för stat och kyrka sade, och deri söka en förklaring af regnfenomenet. Missmod tr rådande hos alla, med undantag dock af vattenlednings-direktionen, som fått så kraftig hjelp i utförandet af de kontraherade öfversköljningarna. Hvad vi ändå sakna luftseglarne bröderna Berg! De borde af vederbörande ha engagerats att släppa upp luftballonger hvarje dag, ty när dessa herrar företogo sina seglingar var det alltid herrligt väder. — Men med sådana stadsfullmäktige, som vi ha, står det ju ej till att få skapligt väder! Kinesiska beskickningen var alldeles öfver sig gifven för regnandets skull och den beklagade ju också mycket, att den ej tagit bättre reda på när vår regntid inföll, och de resande från landsorten, en bråkdel af de väntade expositionsgästande, ha varit förtviflade öfver den tillökning som uppstått i resebudgeten, genom uppköp af guttaperkade galoscher, kautsjukappor och paraplyer. Lägg härtill åtskilliga andra ledsamma omständigheter, såsom koleran, stängandet af riksbanksluckan, som Allehanda skrämt oss med, , Andersson, Pettersson och Lundström för 150:de gången, m. m. dylikt, och ni skall erkänna att denna sommar ej varit just så glad för oss Stockholmare. Förgäflig möda är det att söka lugna vissa :tjurhufvuden med yttrade förhoppningar att bättre tider måste komma, omöjligt att få dem taga reson; skulle det bli möjligt, så vore det endast genom att peka på en sådan himmel som i dag, fri och klar utan att bröderne Berg annonserat något uppstigande. Tiden för vårt riksdagsmannaval nalkas med stora steg. En hop för denna vigtiga sak nitälskande personer hade till i morgon beslutit en förtrolig rådplägning, men så ha stadsfullmäktige sammanträde i morgon, och då blef rådplägningen uppskjuten till om Tisdag. Alla längta vi att få se en hjelplig kandidatlista uppgjord för första och andra kammaren, en lista med utsigt för sig att kunna gå igenom, ingen handelspolitiskt funderande Knut Bonde eller grefve Axel Oxenstjerna, som aldrig funderat det minsta, ingen kakelugns-politiker, för al del ingen Ditzinger eller Ljungberg o. s. v. utan en lista som kunde bli en fana, uppburen af en aktningsbjudande majoritet. Dagligt Allehanda har ändtligen dragit hufvudet ur törnbusken och visat sitt anlete, sådant det hädanefter kommer att blifva, genom sin artikel: Åiksdlagsmannavalen. I. Man tycker sig spåra hr grefven och bolagsmannen i hvarje rad af denna artikel, som så salvelsefullt uppmanar svenska folket att icke ur ståndsrepresentationens grift mana fram afunden och hatet sedan likbegängelsen redan blifvit så högtidligt firad, utan låta de gamla hedersvännerna komma in i representationen igen. Svenska folkets sunda omdöme, hvartill vår nya författning sätter så stor lit, låter icke så lätt förvilla sig af ett tanklöst eller egennyttigt skrän. Kantänka! Nu låter det på det viset! Herre Gud! hvad man annars väl kommer ihå hur en viss grefve både tanklöst och egennyttigt stod der och skränade på riddarhuset en af de minnesvärda dagarna i December förlidet år, då var det icke alls fråga om svenska folkets sunda omdöme, nej bevars; men det är ett bra uttryck att hafva till hands Såsom slagord när det gäller. Nej, då slog han kring sig med claris majorum exemplis, animis et felicibus armis och ville ej ge det minsta för svenska folkets sunda omdöme, som han nu låter komma till heders igen. — Jag kan ej låta bli att skratta när jag kommer ihåg den ädle grefven som talare, och i de ofvan citerade orden står han tydlig för mig. Ni har kanske ej hört honom? Var då så god och uttala de ofvan citerade orden något i baston och låt bokstafven s i slutet af orden låta som en svag hvissling, så talar ni alldeles precis som ättlingen af en stor man. Ni såg kanske aldrig intendenten Nyströms underverk? Inte, det var skada det, nu kan ni ej få se det mer. Underverket var beläget nedanför Kommers