Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 3

väl kan gå en ärofull död till mötes, men ej skörds framgångens lager. Det gäller således äfven för oss att snart anskaffa dylika vapen, och vi veta att nära Stockholn storartade försök redan länge pågått med ett af er svensk konstrueradt tändnålsgevär. Efter hvad man berättelsevis förnummit lära dessa gevär, med en hos skytten högt uppdrifven skjutfärdighet. kunna lemna 8 å 10 skott i minuten; resultatet kan synas förvånande godt, jemfördt med hvad Wredes berömda mynningsladdningsgevär kan åstadkomma, hvilket ganska ofta efter 10 2 skott ej mer låter ladda sig — men månn tro vi böra nöja oss med dessa 8 skott i minuten? Detta tvifvel utgör närmaste anledningen till dessa rader, enär insändaren fruktar att vi nu obetänksamt eller åtminstone ej fullt motiveradt antaga en gevärsmodell, som säkerligen redan öfverträffas af det amerikanska gevär, hvilket förmår afskjuta 15 skott i minuten och der man befrias från allladdning sedan de 15 patronerna väl äro inlagde uti en i kolfven löpande hylsa. Ett gevär för krigsbruk konstrueradt efter denna ide, samt ytterligare fullkomnadt genom tillämpningen af Lefaucheux kända konstruktion på revolverlås, der hanen (tändnålen) efter nedslaget (antändningen) återgår i helspänn, hvarigenom skotten nästan ögonblickligen kunde följa på hvarandra, skulle blifva ett fruktansvärdt vapen i en kallblodig soldats hand; ett anlopp emot en dylik infanterield vore nästintill omöjligt, då denna eld blefve svårare än en väl underhållen kartesch-eld. Insändaren är viss om att det ej skall vara omöjligt för män af facket att förena dessa båda uppfinningar och åstadkomma ett utmärkt krigsgevär, då man vet att menniskosnillet förmått uttänka nog sinnrika verktyg eller maskiner för att mekaniskt ladda och rikta en 13 tums kanon, eller, för att nästan utan menniskohänders tillhjelp, förvandla en bomullsbal till den finaste väfnad. Att tillverkningskostnaden för ett gevär med ofvan antydda egenskaper måste blifva högre än det vanliga tändnålsgevärets är påtagligt, men fördelaktigare måste det vara att törse någon del af armå6en med fullt tidsenliga gevär, än att för hela styrkan tillverka ett vapen, som kanske inom få år måste förkastas. Önskligt vore i sanning om staten eller enskilte kunde utfästa ett högre pris för konstruktionen af det mest snabbskjutande, praktiskt användbara och villiga till krigsbruk tjenliga gevär. Militär