Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1866, sida 2

och som i en framtid kan leda till de lyckligaste resultat, det nemligen: att årligen utsända ett örlogsfartyg, som ständigt vistas bland fiskrarne, ej allenast å deras hemlands kust, utan hufvudsakligen under deras storfiske på bankarne utanför norska kusten. Denna regeringens åtgärd finna vi så välbetänkt, i synnerhet då äfven de norska fiskrarne äro inbegripna i det skydd fartygen böra lemna, att vi säkert göra allmänheten ett nöje med att anföra ett kort utdrag ur den instruktion, som chefen på ångkorvetten ,,Orädd erhöll sistlidne år vid sin första expedition i detta ändamål. Der heter det bland annat: Skulle ni ute på sjön eller i hamn påträffa, vare sig svenska eller norska fiskarefartyg, som tillkännagifva behof af läkarehjelp, proviant eller annat, hvarmed ni kan bispringa dem, så bör ni, hvad läkarehjelp vidkommer, med all beredvillighet bistå dem, hvaremot, blott der verklig nöd synes, ni bör tillhandagå med proviant eller andra förnödenheter och alltid tillförsäkra kronan ersättning för hvad af sistnämnda artiklar lemnas. Då ni besöker de hamnar, der fiskrarne bruka inkomma, bör ni alltid söka att inkomma dit i slutet af veckan för att i hamn öfvervara Söndagen, dels för att denna dag inbjuda fiskrarne att bevista gudstjensten ombord och dels för att på Måndagsmorgonen utbogsera fiskarebåtarne, i fall vinden vore så emot, att de ej med sina egna besättningar kunna arbeta sig ut till sjös, hvarvid eder hjelp skall omfatta såväl norska som svenska fiskarebåtar.f I få ord sagdt, var detta hufvudändamålet med ,,Orädds expedition sistlidet år. Valet af ångkorvettens chef var äfven det lyckligaste, ty en mera human och mera lämplig person till karakter och lynne än kaptenen i K. M:ts flotta m. m. Å. V. Zethiellus har man svårt att finna. Detta visar sig troget i de anteckningar han om denna expedition lemnat och som äro införda i , Tidskrift i Sjöväsendet för i år, 2:dra häftet. Dessa anteckningar äro ytterst sakrika och intressanta. Att meddela dem i sin helhet skulle dock för en tidning, hvad utrymmet beträffar, falla sig ytterst svårt. Meningen med denna uppsats är endast att framhålla det skydd regeringen hvarje år lemnar Sverges och Norges fiskare genom att till dem utsända ett örlogsfartyg. Också säger ,,Orädds chef i sina anteckningar, ,att på ett örlogsfartyg böra fiskrarne alltid emottagas med välvilja och vara välkomna. Tillfälle bör äfven beredas dem att — oafsedt det materiella bistånd, som örlogsfartyget kan lemna, samt den uppbyggelse, som gudstjensten ombord å detsamma otvifvelaktigt bereder dem — antingen få låna eller som skänk. erhålla lämpliga skrifter i religiösa, historiska och naturvetenskapliga ämnen samt resebeskrifningar, berättelser och mera dylikt, som kunde lända dem till upplysning, till uppodling af deras naturligt sunda förstånd och lifva deras sinne och håg för det goda och nyttiga. Dem borde äfven förskaffas tillfälle att få deltaga i sådana oskadliga nöjen, som kunna åstadkommas ombord å örlogsfartyg, nemligen lekar, musik, sång och dans. Chefen på ett för våra tiskerier utrustadt örlogsfartyg borde således så rättighet att, till ett visst penningebelopp och mot redovisningsskyldighet, upphandla och åt storsjöfiskare utdela sådana skrifter och böcker, som kunde bidraga till en förbättrad anda hos dem. Besättningen på örlogsfartyget bör äfven vara vald, på det att fiskrarne i den kunde hafva en föresyn af ordning, lydnad, snygghet och ett i allo godt och städadt väsende. Ängkorvetten ,, Orädds expedition räckte från d. 17 Maj till d. 15 September, då den från Göteborg afgick först till Havre och sedan till Swineminde, från hvilka hegge ställen den hemförde konstsaker af gips för national-museum, hvarefter den sedermera på hösten, som bekant, beledsagade Srerges förste monitor, John Ericson-, å dess expedition. Den egentliga expeditionen, eller till våra fiskare, räckte sålunda i nära 4 månader. I Göteborg, dit korvetten först afgick, inhemtades af dervarande länsstyrelse och andra sakkunnige personer de upplysningar, som kunde främja expeditionens förutnämda ändamål. Ifrån Göteborg stäldes kosan direkte upp till Jedderns bank, vest från Egersund. Redan den 23 Maj i sigte af Egerö fyrtorn på norska kusten var början af .,Orädds verksamhet god, ty man räddade ett i sjön drifvande makrillgarn, som var värdt 500 rdr rmt, hvilket genom fyrmästarens på Egerö försorg tillstäldes de fiskare, som från Farsund förlorat detsamma. Den 28 Maj anlände korvetten till banken ,,Havbroen, der ej några fiskarefartyg kunde upptäckas, hvarför kosan fortsattes till Stor-Eggens bank, och d. 2 Juni inkom den till Aalesund. Från denna dag daterade sig egentligen korvettens menniskovänliga verksamhet, hvarunder chefen ofta hörde norrmännen prisa de svenska fiskrarnes ihärdighet under KR TREK LIT KPP TTENEE MALE TLS — vi körde upp framför det strålande perspektivet af den rikt upplysta förstugan! En pudrad betjent stod vid ingåugen —