Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1866, sida 3

ned mindre derom — hyste ingen önskan tt slå sig i ro och föredrog att hälla ena oten i hafvet och den andra på land, ittminstone ännu några år. — Men helt säkert, sade min tante, anallande honom en afton i detta hennes faroritämne, -— helt säkert har ni några bestämda planer? — Planer, min kära mrs Sandyshaft! itropade han. — Nej, i sanning. Himlen örbjude det! — Nåväl då, någon tanke på framtiden? — Ingen. ÖOgge är mitt valspråk, och lomani må draga åt fanders! Min tante skakade allvarsamt på hufvudet. — Ni har orätt, sade hon. — Ni betaktar inte lifvet nog allvarligt. Ni — — Förlåt mig, jag betraktar det kanske kör allvarligt. Om ni tror, att jag gör en enda helgdag deraf, misstager ni er fullkomligt. Jag gör ingenting sådant. Jag anser det som en mycket sorglig, tröttsam, dtillfredsställande sak; och emedan i dag är så besvärlig, bryr jag mig föga om morgondagens händelser. Jag älskar att drifva från dag till dag, likt sjögräs från våg till våg; och det tyckes mig att all tids filosofi är inbegripen i dessa ord af Persen Sadi: Det är bättre att sitta än stå; Det är bättre att ligga än sitta; Det är bättre att vara död än ligga. — Hvarföre, anmärkte min tante torrt, — ni väljer ett lif af oupphörlig verksamhet. Prat! Drif här, om drifva passar er. och om ligga är så filosofiskt, ligg då på Broomhill. (Forts.)