sterne på Rhen, ty det ligger högst romantiskt på ett berg. betäckt af vinstockar. Kommendantens göra på denna fästning bestod i att då och då hålla ögat på någon i den förfallna tornkammaren för duellsbrott arresterad, hetlefrad nassauare. Vid intagandet af denna fästning utgjordes garnisonen af 1:0 kommendanten, 2:o en gammal korporal, hans adjutant, 3:o en kock, också till åren kommen, och 4:0 en tupp och sju hönor. Garnisonen fick snart i sigte den fiendtliga armcen. som kraflade sig upp för berget. Denna armes styrka uppskattas olika, från 10 till 15 man. Tornets portar blefvo genast tillbommade, och garhisonen skrek med full hals åt några vingårdsarbetare nere på berget, att de skulle skynda till hjelp. Men dessa voro obarm hertiga nog att svara, att kärnorna i vindrufvorna ännu ej vore tillräckligt stora att kunna begagnas till projektiler emot fienden. Efter inhemtandet af detta nedslående svar höll garnisonen krigsråd, och slutet blef att fästningens nyckel öfverlemnades till den preussiske sergeant, som ledde stormningen, och efter en högtidlig protest mot inkräktningen drog sig garnisonen i god ordning till Coblentz. Segrarne satte sig i besittning af fästningsverken, der de funno bland annat gammalt skräp två kanoner, förskrifvande sig från Waterloo.