Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1866, sida 1

nella angelägenheter. Den sanna patriotism, med hvilken vår herrskarinna mottagit denna mission, är bästa beviset på den Sjelfappoffring. som kejsaren anser sig skyldig sitt nya fädernesland, och är så mycket högre att uppskatta, som kejsarinnan med en resa under den närvarande regntiden är dabbelt utsatt för faran af den gula feber, som rasar i Vera Cruz. Dessa få rader tala bäst för sig sjelfva och behöfva inga kommentarier. Det måste naturligtvis varit tvingande skäl, som föranledt kejsaren att anförtro en sådan mission till sin egen gemål. Ju sällsyntare ett sådant fall är i de moderna staternas historia, desto större måste den uppmärksamhet vara, som härigenom framkallas, och så mycket ifrigare efterforskar den allmänna meningen de bevekelsegrunder, hvilka låtit kejsaren i sin gemål finna den enda lämpliga person, åt hvilken han kunnat lemna förtroendet af denna mission. Visserligen åtföljes kejsarinnan af den mexikanske utrikesministern ad interim, Don Martin de Castillo, men väl endast för formens skull, eftersom den ofvannämnda officiella tidningen icke med ett ord omnämmer honom, utan uttryckligen säger att missionen uppdragits åt kejsarinnan. En korrespondent från Rom till en fransk tidning skrifver: . Romerska regeringen synes vllja bereda kejsar Napoleon nya förlägenheter; den lärer nemligen hafva för afsigt att göra franske kejsaren till -administrator af den romerska staten-Gazette du midi yttrar härom: Kejsaren kan icke gerna vägra att mottaga detta mandat, så vida han vill följa Karl den stores ärorika exempel samt draga sig till minnes alla vårt lands traditionärRYSSLAND Angående de ryska eröfringarne i Central-Asien skrifves: Efter eröfringen af Taschkend fingo ryssarne direkt med fursten af Bokhara att göra. Att ryska undersåter der varit mycket förtryckta och Rysslands diplomatiske genter illa bemötta, är redan förut bekant. Nyligen synas emellertid de ryska erörringsplanerna der hafva stött på väsendtliga vårigheter. Många berättelser af köpmän från Bokhara, hvilka kommo till de stora marknaderna i Kabul och Peschauer i Indien, stämma öfverens deruti. att fursten af Bokhara uppställt en regulier armå på 50,000 man, och det synes, som hade han förskaftat sig officerare från Persien, hvilka förstå det europeiska krigssättet. Dessutom har han kallat hela folket till vapen mot , fienderna till deras religion. Dessa stora, oordnade och tygellösa hopar kunna blifva till stor fara för den lilla ryska arme, som finnes i dessa trakter. Då ryssarne drogo från Turkestan mot Samarkand, en vigtig och i historiskt afseende högst intressant stad, som under de sista åren varit besökt afungraren Vamberg, ledo de betydliga nederlag. Bref från Bokhara af den 27 Mars äro fulla af jubel och tillförsigt till tramtiden; likväl lära dessa segerförhoppningar icke vara särdeles att bygga på, enär, enligt de underrättelser man i Lahore (Indien) erhållit om rätta förhållandet, de sammanbragta hoparne icke på långt när voro så stora, som angifvits. Äfven i indiska tidningar tager man för gifvet, att de ryska vapnen skola blifva segerrika, här likasom i Kaukasus. Och Ryssland skall genom dessa segrar försäkra sig om ett fruktbart landskap, rikt på produkter och vigtigt såsom sträkväig så väl till Persien, som vesterut till Kina, under det kirghisernas ofruktbara stepper hittills bildat det sydliga gränslandet. För Ryssland är denna eröfring specielt af vigt för den större säkerheten för dess provi ser i Kaukasus och öfverhufvud taget fi dess tillväxande makt i de muselmänska rikenar. Dagens post. TYSKLAND. Bismarcks organ , Nord. Allg. Zeitung betecknar de nyaste franska fordringarne som alldeles oförklarliga, samt konstaterar, att de vittna om en fullständig omkastning i franska politiken. Den preussiska tidningen anser det emellertid som omöjligt, att franska folket i de territoAÅÅA —