Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1866, sida 2

kola aldrig lägga två strån i kors för Pio nono, vär folkviljan skall söka rubba Petri arfvedel. Detta känner man äfven noga till i vatikanen, och ust emedan man det vet, anser man situationen såsom hopplös, för den händelse, att fransmännen verkligen lemna Rom. Den helige fadren ensam hyser ett orubbligt förtroende till Gud, och hans jälsstyrka öfvergifver honom intet ögonblick. Den grefven Mastai-Ferretti har än i dag icke ätit, att han varit ifrig för ett förenadt Italien. Medvetandet härom gör äfven, att han ända hitntills motsatt sig sin omgifnings halft förtviflade rådslag. Det andra partiet — det halft republikanska, halft konstitutionella aktionspartiet — är sammansatt af det förnämsta utaf den eviga stadens intelligens, och, på grund af sin natur, ehuruväl till antalet ringa, beherrskar det fullkomligt terrängen. Det är också fullt medvetet om, att med fransmännens aftåg den stund är kommen, då det har att inskrida för sitt program: Italia una, och det kan icke förnekas: då det handlar om sammansvärjningar, hemliga befallningar och hemliga aftal, är italienaren den pålitligaste menniska på hela jorden. Inom detta parti syne tvenne meningsskiljaktigheter förefinnas. En del, de radikala, vilja en fullkomlig annexion till Italien af det nu under det påfliga herraväldet stående området, samt att Rom skulle förklaras som hufvudstad. En annan del, de moderatare, frukta att genom en sådan annexion tillintetgöra den hioriska vigt, som är fästad vid Rom, och om de äfven rösta för det påfliga områdets annexion till Italien, vilja de likväl hafva Rom till en neutral och fri stad, hvilken som sådan fortfarande skulle stå under päfven. Det påstås, att sistnämnde fraktion har att glädja sig åt mycken uppmärksamhet i Paris. Att man fortfarande hörer mycket talas m den helige fadrens flyttning till Malta, hvilken ulle ega rum vid fransmännens aftåg, är lätt att förstå, ty kardinal Antonelli har med denna flyttning en bestämd afsigt, den nemligen, att påfven då i ett högtidligt manifest skulle vända sig till de katholska makterna och af dem samtliga göra anspråk på skydd för Petri partrimonium. Hittills har likväl — som förut är sagdt — Pius IX alltid ståndaktigt vägrat sitt bifall till ett sådant steg... Om den betydliga förändring, som Neapel undergått, yttras: Neapel fann jag fullt af lif och rörelse. Jag tillstår gerna, att af alla italienska städer, har Neapel på mig gjort det angenämaste intrycket, och detta icke blott för dess vackra läges skull. I denna stad är mycket lif; allt vittnar här, i ordets egentligaste mening, om den tid i hvilken vi lefva. Under det de andra städer der jag vistats: Bologna, Florenz, Rom, Milanc icke ens undantagen, med omisskännlig sjelfbelåtenhet spegla sig i sina historiska minnen, besvär rar man sig i Neapel icke det ringaste med der historiska ballasten. Redan är till och med Mura alldeles förgäten, och inom kort skola bourbonerna äfven så vara. Italiens öfriga större städer taga sig icke väl ut med sina toma palatser och stora öppna platser, o. s. v.: i synnerhet hafva de i sommar sett mycket ödsliga ut. Jag medgifvei visserligen, att detta endast är dömdt efter ytan Men helt annorlunda förhåller det sig med Neapel der vid hamnen, på Toledogatan och promenader. na i Villa real, ja öfverallt, från tidigt på morgonen ända till sent på natten råder det lifligastc hvimmel, och det värsta buller, som något öge sett eller menskligt öra hört. Jag kan icke hä! ingå i några detaljerade beskrifningar, men jag fann, att den närvarande italienska regeringen redan lyckats tillvägabringa kolossala framsteg inom denna af en eländig styrelse förut alldeles förderf. vade befolkning. Af de tiggare, som förr här grasserade, fann jag icke ett spår. 5,000 sådant voro intagna i stora välgörenhetsanstalter, i hvilkö de tillika hållas till arbete. Den förre lazzaroner existerar icke mer. Tvertom, jag har knappas sett en arbetsammare befolkning, än Neapels lä gre klasser. Under min vistelse der gaf sig jus en glödande patriotism tillkänna. Återstoden a besättningarne på Re dItalia och Palestro, hvilk: fartyg till största delen varit bemannade med nea politanare, hade inträffat i Ancona, der man på ett högtidligt sätt mottog de återvändande. D. högsta autoriteterna, all militär, hela nationalgar det voro dem till mötes, för att mottaga dem vic landstigningen. En oöfverskådlig menniskomassomgaf stadens officiella representanter. Dånand lefverop helsade hjeltarne, och här och der fram trängde ur den tätt slutna kretsen en af åre: krökt mor, en djerft blickande mö eller en gråhå rig far, för att af de anlända erhålla någon un derrättelse om sina älsklingars öde. Det var hjert slitande att höra de halfqväfda snyftningar, son hördes mellan de aldrig slutande löfveropen ... Svaren voro mestadels tröstoch hopplösa. Äf ven här hade Neapel lemnat sin rikliga kontin gent för dödens legioner, här likasom vid Custozza Ted berättigad stolthet glädjer sigkhela folket der fver, att det endast varit tre fältherrar, och dess: neapolitanare, hvilka lagt i dagen någon större för måga. Med stor tillfredsställelse uttalas öfverall namnen Pianelli (Custozza), Anunziante (Borgo forte) och Vacca (Lissa). Och folket har ick orätt; de neapolitanska generalerna hafva, Cial dini måhända endast undantagen, visat sig son de dugligaste. Öfverhufvud tagit har, under kri get, Neapels patriotiska hållning varit högt aktac i öfriga delar af landet. Hittills hade man norra Italien så mycket misstrodt Neapels bered villighet till uppoffringar. Prinsen af Carigna hade i ett eget telegram till syndikern i Neapel hvilket telegram uppsattes på husknutarne, tacka staden, i fäderneslandets namn, för det enthusia stiska mottagandet, som var beredt återstoden a ofvannämnde besättningar. Detta offentliga erkän nande inverkade högst fördelaktigt på alla klas ser .... Med stolthet framhåller man äfven i Nea pel, huru det fruktade bourbonistiska banditväsen det under kriget knappast vågat upplyfta sitt huf vud. Utom några fanatiska prester, hvilka trodd Frans II:s tider vara återkomna, har intet för sök blifvit gjordt, för att uppfriska minnet a bourbonerna. Ett alltför stort nit hos vissa tjen stemän hade i början föranledt arresteringar a misstänkte personer; i andra instansen blefvo dess: snart frigifna. I sanning: intet försök har sket för höjande af upprorets och det legitima konunga dömets fana, och likväl hade man i Rom ocl Wien så säkert hoppats derpå. Neapel är stolt känslan af att vara en medlem af Italia una. politiskt afseende är den rådande stämningen af gjordt liberal. Den närvarande ministeren — s förmenar man — skall snart förstärka sig me populära elementer. Fredskabinettet skall räkn: Ricasoli, Mordini och — framförallt — Cialdin till sina mest framstående medlemmar. Fråga huruvida Syd-Tyrolen skall tillhöra Italien disku AA .. TY ST EEE