Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 3

(lusändt.) Ytterligare några ord om den financiella ställningen: Då redaktionen haft välviljan i sin tidning intaga och besvara vår förra framställning i detta imne, hysa vi den förhoppning att redaktionen icke heller nekar plats för dessa rader. Vi finna oss hemligen i den lyckliga ställning att vi med nöje underskrifva nästan allt hvad relaktionen till besvarande af vår förra artikel anfört, utan att likväl deraf finna oss vederlagde. Vi hafva nemligen aldrig klagat öfver den egentliga privat-banklagstiftningen, eller att sådane banker uppstått och att de uppsamlat spridda mindre kapital för att göra dem fruktbärande, eller att de äro organiserade så att de innebära säkerhet. Vi ha klagat öfver banklagstiftningen i allmänhet, det vill a hela den långa raden af åtgärder, hvarigenom allt rörelsekapital dragits från jordbruket. Dit räkna vi indragning af fastighetslånefonden i Rikets Ständers bank, den successiva förminskningen af lånefonderna i allmänna disconten, räntans strigifvande delsvis, derigenom kapitalen ovilkorligen skulle ryckas från jordbruket, hypotheksbancens inrättande och dess organisation på sådant sätt, att den tillintetgjorde all upplåning, samt underlåterheten att, samtidigt med privatbankerna, nka på inrättandet af jordbruksbanker; likasom vis tro att mot rättigheten för privatbankerna att utgifva egna sedlar dem kunnat åläggas skyldigheten att använda någon del af sina fonder till omsättningslån mot goda inteckningar. Det är ett odisputabelt faktum att jordbruket genom de åtgärder, som genom banklagstiftningen vidtagits, beröfvats utväg till rörelsekapitaler; och lå jordbruket ju ändock är vår modernäring, kan man ju draga i tvifvel att åtgärderna varit för lanlet i sin helhet ändamålsenliga. Jordbrukare. Såsom läsaren finner, stå dessa erinrinsar, hvartill den ärade ins:n nu inskränker sig, icke i strid med Handelstidninsens uttalade åsigter. Vi hafva bekämpat den privata sedelutgifningen, centralisati nen af hypotheksföreningarne (hvars följler instämt med våra förutsägelser), äfvensom ock reduktionen af den s. k. allmänna liskontens fonder. Men vi hafva bestridt och bestrida fortfarande att, med allt detta, Sverges banklagstiftning är olycksbringanle, eller att deri skulle legat grunden till en landets allmänna ruin, som — lyckligtvis ej förefinnes.