Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 2

Christian Erik Fahllerantaz. ot å Den 76-årige biskopen i Westerås stift, Christian Erik Fahlerantz har aflidit. Sysselsatt, på äldre dagar, med utgifvande af sina samlade skrifter, har han sjelf samlats till sina fäder, och lemnat efter sig ett rum, eller en plats, till hvilken flera längtansfulla blickar säkert redan äro kastade. Son af dåvarande komministern i Stora Tuna, sedermera prosten och kyrkoherden Fahlerantz, blef Christian Erik student i Upsala 1804, vid 14 års ålder; blef filosofie magister 1815 och docens i arabisk litteratur 1825. Utnämndes 1825 af direktionen till rektor vid Marie skola i Stockholm, men i följd af klagomål erhölls sysslan af sedermera prof. And. Fryxell. Blef teol. kandidat 1828 och professor kalsenianus samt kyrkoherde i Hagby och Ramsta prebenden 18529. Utnämndes till theol. doktor 1830 och theol. dogm. professor 1835. Så långt men ej längre följer honom Biografiskt Lexikon. Vi veta att teologie professorn blef sedermera biskop i Vesterås och En af de aderton i svenska akademien samt att han erhållit de härmed förbundna, nödiga prydnaderna i stjernor och band. Han har ock på äldre dagar erhållit en trogen maka, som nu öfverlefver honom. Om biskop F:s presterliga verksamhet känner man väl föga. De teologiska professorerna äro visserligen tillika kyrkoherdar, men det är blott i prebenden, som äro afsedda att vara löneförstärkningar åt professionerna, icke att af dem i andlig måtto vårdas, ty det göres af vice pastorer, som för arbetet uppbära någon del af lönen. . En biskops förnämsta presterliga verksamhet har väl legat i presteståndet vid riksdagarne, och der har biskop Fahlcrantz ej undandragit sig sina åligganden. Han tvekade ej ens att uppoffra en redan bevi ledighet, för att infinna sig vid den sista ståndsriksdagen till att kämpa för ståndets tillvaro. Han har nu förskonats från att upplefva de styggelsens tider, som, enligt hans och hans liktänkandes profetior, måste följa på ståndsrepresentationens fall. I öfrigt har, antaga vi, den välvillige biskopen ej underlåtit att äfven på andra områden fullgöra sina biskopliga pligter. Det är dock såsom författare C. E. Fahlerantz är mest känd och värderad. Han har i sin tidigare period producerat isynnerhet ett arbete, som alltid skall bevara ett högt rum i vår litteratur, nemlioen det t: Ansgarius, ett andligt vältalighetsstycke i bunden form, genomandadt af en allvarlig, religiös känsla. FF