Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 1

Svenska adeln och svenska folkets upplysning. Svenska adeln har afsagt sig sin sjelf skrifvenhet till represontationsriitt, och na tionen har efter detta drag af högsinthe vo lärt att högakta densamma. Det ku unda icke falla oss in att komma met efterräkningar, såsom det heter. Vi vilj: rastmer hålla adeln räkning för hvad god adeln inom adeln, oaktadt alla de sjelfvi ska makterna derinom, velat och genom drifvit. Men så länge adeln sortsar att bär: namn, som erinra om fosterländska brag-. der eller som åtminstone borde erinra derom, måste den söka att häfda dessa namr genom ett fosterländskt handlingssätt. De händer annars, att adelsnamnet icke blott blir en ,,magni nominis umbrar, utan at det, långt ifrån att lysa, tvärtom ådragel sig uppmärksamhet såsom en mörk fläck som itter qvarr. Eller på hvilka tankar skall man vä föras, då man söker utreda adelns verk. samhet eller overksamhet i förhållande til folkupplysningen, och dervid finner, at adeln icke synes föregå med goda föreclömen i detta fall? Skall man icke dermed lätt nog komma till den föreställningen att adeln icke är en . ljusets riddarvaktmen fastmer tvärtom? Att adeln lätt nog kan ådraga sig cr sådan skugga är lätt att bevisa. Man bellöfver endast kasta en blick de nyligen utgifna solkskoleinspektörernas tjenstenliga berättelser, för att i detta fal väckas till mindre glada föreställningar. Des: sa berättelser äro visserligen icke på långt när fullständiga. De äro icke uppställde efter nägot visst program, hvadan somliga bland dem säga mycket, andra deremo föga eller intet. (Prosten Westins för Up land upptager t. ex. endast 12 sidor, under det att prosten Johanssons för Östergöth. tade mågan, hvad nemligen adeln gjort för land upptager 209 sidor). I den här åsyf folkskolan, erbjuder dock en och annar bland dessa berättelser några uppgifter hvilka också gifvit oss anledning till dessa rader, Hvar skulle man nemligen vänta ati finna mest gjordt för folkskolan, om icke : de trakter af landet der adeln, som jv alltid ansetts såsom synnerligen upplys st och fosterländsk, eger den mesta jorden: Hvar således, om icke företrädesvis Skåne, Södermanland, Upland, Österoch Westergöthland? Sr narr AE eter a Mr da na rn IR ÅA äs