Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 1

sen om min egen obetydlighet och ännu mera obehagligt medveten om min tantes skarpa ögon, försökte jag att fylla denna möbel så godt jag kunde och att se så stor at som möjligt. — Bab, — sade min tante, — hvad gjorde att du tog mig för hushållerskan? Jag hade börjat frukostera med temlig sod aptit; men denna fråga jagade aptiten ögonblickligen på flykten. — Jag — jag — jag vet inte, maum, — svarade jag stammande. — Prat, — Bab. Du vet det mycket l. Jag ser det på dig — och jag tål inga motsägelser. — Om — om ni behagar, maam — — — Nej, — jag behagar inte. Hvad gjorde att du tog mig för hushållerskan? Var det min klädning? — Ja, måam, — jag tror det. — För dålig — hva? — N-nej, måam, — inte dålig; men — — Men hvad? Du måste lära dig att tala ut, — Bab. Jag hatar folk, som tveka — Men pappa sade, — att ni var så rik, — och — — — Ah! Han sade jag var rik, — gjorde han det? Rik! Åhå! Och hvad mer, — Bab! Hvad mer? Rik i sanning! Hör på, dt måste säga mig! Hvad sade han annars då han sade dig att jag var rik? — l-i-ingenting mer, mådm, — svarade jag, bestört och förvirrad af hennes häf tighet. I sanning, -— ingenting mer. — Bab, — sade min tante, slående han den i bordet så tungt, att kopparne och thefaten klingade, Bab, — det är mte sannt om han sade dig att jag var rik, sade ha lis också hur du skulle få mina penga med tiden. Han sade dig, att du skull