Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N-n.) Detta milda sätt bortlägges likväl snart; och, liksom flat att hafva öfverlemnat sig deråt, stöter hon mig bort, skakar på hufvudet och säger helt förbittrad: — Dumheter, — barn. Dumheter! Det är tid att du går till sängs. Och så går jag med Janes vänliga hjelp till sängs och det tacksamt ändå; ty jag har aldrig i mitt lif varit så trött. Det är ett stort rum, och en stor säng står i midten deraf — en säng så mjul och rymlig, att jag helt och hållet försvinner i dess väldiga djup och är borta tills morgonen. IV KAPITLET. , Min tante och jag blifva bättre bekanta. — Ditt namn, — sade min tante. mec en liten hastig nick, — är Bab. Kom ihåg det! Hon såg bistrare ut än någonsin, de hon satt stel bakom theköket; och dett: var all den morgonhelsning, hvarmed ho bevärdigade mig. En ledig stol väntad mig vid foten af bordet — en sådan stol Den hade en hög, rak rygg, ofantliga mar, till hvilka min haka nätt opp rä och ben liknande sängstolpar, hvilka, d de voro mycket långa, och mina mycke korta, kommo mina fötter att dingla e half aln från golfvet. Obehagligt medve ) Se H.-T. N:o 181.