Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1866, sida 2

den gudomliga, men känd af mig under dess lägsta och naknaste sorm närde min barndoms drömmar och skänkte ct oförtjent intresse åt de fi eländiga kopparsticken i Foxs Martyrer, Goldsmiths (Geografi och andra verk af samma slag Ibland bemödade jag mig, efter mitt eget osullkomliga sätt, hii afteckna dem i bly erts eller kol. Ihland försökte jag till och med att illustrera mina savorit! oktan äfventyr eller de landskap, Som beskrefvos. De hvita väggarne i min vindskammare permarne och mariginalerna i i mina skri! böcker ochalla de papperslappar jag kunde finna voro örverkluddade med ritningar, i hvilka kärleken till skönhet kanske kunde blifvit upptäckt, men alla konstens regloi uraktlätna. Men mera härom sedan. Lyckliga ären J, små barn, hvilka ledningen ar älskade föräldrar är förunnad! Lyckliga, trefaldt lyckliga, i de kärleksfulla uppmuntringar, de milda förebraclser, de oömma förtroenden, som slösas på edra första osäkra ar! Jag förlorade en af mina, innan mina läppar nagonsin hade blifvit helgade af hennes kyssar, och al den andre var jag, om icke hatad, åtminstone alltför mycket försummad. Hur jag trängtade efter denna kärlek, som jag nu aldrig kunde få; hur jag brukade smyg mig till den kära gamla Goodys knän i skymningen och böntalla henne ätt berätta mig någonting om min moder; hur jag lyssnade med tärar. som jag skämdes hi isa och smög mig bort för att dölja, hur jag, vid tanken på allt detta, ibiand gaf vika för utbrott af bitterhet och vrede, och ibland grät mig till sömns, med hufvudet hvilande på en bok, betyder föga nu och förtjenar knappast att nämnas,