Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1866, sida 2

ull detta företags genomtorande. Dagens post. TYSKLAND. Några fullt säkra upplysningar hafva ännuicke vunnits om fredsvilkoren. Att Preussen går ur striden med betydliga landvinningar är säkert, fastän man ännu icke bestämdt kan uppgifva omfånget af desamma. Dess politiska makt och inflytelse ökas ytterligare genom ledningen i det nya nordtyska förbundet. Hvad man sväfvar mest i ovisshet om är Sachsens framtida stälining, som synes utgöra en mycket kinkig stridspunkt. I början hade man i preussiska högqvarteret i Nikolsburg gjort anspråk på ofantligt höga krigsomkostnader. I denna punkt läto imellertid Preussarne pruta med sig, likvisst icke utan att betinga sig riklig ersättning i landvinningar. Vapenhvilan, som ursprungligen var beramad att räcka från den 22 till den 27 Juli, förlängdes till den 2 Augusti, hvilken dag vapenstilleståndet tager sin början och räcker i 4 veckor. ; Prag lär blifva sätet för fredsunderhandlingarne, alltså hvarken Paris eller Berlin! Detta utesluter dock icke möjligheten af förverkligandet af kejsar Napoleons älsklingsid: en kongress i Paris. I Hertigen af Sachsen-Meiningen, som i krigets början lemnade sitt land och begaf sig till Bajern, hvartill han tros hafva blifvit rådd af Augustenburgska pretendenten och dennes minister Samwer, har nu fallit till böneboken och underkastat sig Preussen. Han har kallat sina trupper tillbaka från Mainz och sin gesandt från förbundsdagen. Få nu se om denna hans ånger förmår rädda honom från att mista sitt hertigdöme. r. der Pfordten har afslutat 3 veckors ; vapenstillestånd emellan Preussen och Baiern, att taga sin början den 2 dennes. Vilkoren äro ännu icke kända. Ännu den 29 Juli kämpades emellan preussare och bairare och, enligt i dag ingånget telegram, hafva de förstnämnde besatt Närnberg. Häraf synes, att preussarne ända sin i sista momangen ryckt framåt för att ockupera en så stor del af Baiern som möjligt, hvarigenom de sättas i stånd att så mycket säkrare föreskrifva fredsvilkoren för den mäktigaste af de sydtyska staterna. Preussens officiella tidning låter i en ledande artikel förstå, att preussiska regeringen för närvarande åtminstone alls icke har några funderingar på Hegemonien i södra Tyskland. Detta mål förbehålles framtiden! Det förljudes, att Preussen, sedan det erhållit utsigt till en betydligare utvidgning af sitt område, förbundit sig att förmå Holland afstå sin andel i Luxemburg till Frankrike, hvilken landsträcka skulle utgöra lönen för Napoleons besvär som fredsmäklare. Konungen af Preussen skall hafva tillkännagifvit den till Nikolsburg kallade frankfurtske senatorn och borgmästaren Miiler, att han ville efterskänka den mycket omtalade krigskontributionen, så framt Frankfurt blefve en preussisk stad. De stackars Frankfurtarne hafva ordentligt jagats från den ena förskräckelsen till den andra. Först hette det, att preussarne uppfört kanoner på höjderna utanför staden, för att bombardera den, itall penningarne ej voro betalta inom en viss tid. Dagen efter berättades, att staden skulle utlungras (!), enär alla tillgångar voro spärrade, så att ingen kunde komma hvarken ut eller in. Denna åtgärd afsåg förmodligen att hejda utvandringen, i det många tusen Frankfurtare flyktat till Paris, Heidelberg, Schweitz o. s. v. Dessa emigranter berätta, att hotellvärdarne i Frankfurt äro alldeles ruinerade och att Rothschild hade en daglig inqvartering af en hel bataljon (800) preussiska soldater. I Baden har en ny minister kommit till stånd. En af de nye ministrarne har gått till Nicholsburg för att underhandla om vapenstillestånd och fred. En officiel berättelse om slaget vid Königgrätz angifver österrikarnes förlust i denna slagtning till 40,000 man, under det att preussarne icke förlorade öfver 10,000 man, Antalet af de kanoner, som preussarne togo i bataljen och på återtåget, utgör 174, hvarjemte 11 fanor föllo i segrarnes händer. Preussarne draga oupphörligt till sig förstärkningar och förråder i sina ställningar framför Wien. Sedan nu snart jernvägsförbindelserna i de ockuperade länderna blifvit återställda, blir detta dem så mycket lättare. Den 29 Juli inspekterade konungen trupperna på Marchfältet,