Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1866, sida 2

törsta örlogsmän förut hade måst dela nellan sig. Great Eastern afgick den 15 uli 1865 från Irlands kust. Våra läsare åminna sig säkerligen huru allt då i böran såg gynnsamt ut för företaget, men mru det omsider misslyckades genom kadelns bristning. De äfventyrliga försöken utt på hafsbottnen få fast den afbrutna indan misslyckades äfven. Nu, vid Great Sastern sista resa öfver Atlantiska oceanen, lar det lyckats att nedlägga hela kabeln. Med den största ordning vid utförandet af Ula enskildheter, med klok beräkning af Ula möjliga hinder och med den noggrannaste aktgifvenhet under arbetet, är kabeln nu sänkt på en sträcka af 2,000 sjömil, öfver ljup, hvilka på somliga ställen öfverstiga 54 mil. I det ögonblick, då kabeln från Great Eastern fördes i land på Newfoundlands kust och sattes i förbindelse med telegrafledningen på land, försvann på en gång den tid af 10 dagar, som hittills åtskiljt jordens tvenne stora fastland från hvarandra. Det stora fartyget hade varit i oafbruten förbindelse med Europa; dess telegrafledning stod under hela resan i direkt rapport med London. Den 27 Juli fick man i Amerika underrättelse om fredspreliminärernas undertecknande i Nicolsburg, och i Liverpool fick man veta dagens pris på bomullen i Neworleans. Många personer förtjenade att omnämnas, hvilkas snille och ihärdighet befrämjat det stora företaget. För stunden vilja vi endast nämna: amerikanaren Cyrus W. Field, som först och ifrigast omfattade den stora tanken, och engelsmannen Glass, som i många år offrat sina ovanliga vetenskapliga insigter och sin ännu sällsyntare energi till detta företags genomförande.