Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1866, sida 1

CSE SARAS På motsatta sidan synes en genius, som beskyddar de svenska landskapens befolkningar, hvilka från alla trakter llembära modern Åvea sina produkter. Vid Sveas ena sida är Stockholm representeradt af fem figurer under stadens Vapen och framställande sidenfabrikerna, gjuterf, porslinsfabrikationen, guldsmedsyrket och mekanisk verkstad. Dernäst kommer Södermanland med två qvinliga figurer, af hvilka en Vingåkerskulla och en Eskilstuna-smed, tillsammans representerande väfnader, humleodling och Eskilstunasmiden. Under Uplands, Westmanlands, Nerikes, Wermlands och Dalslands vapen ser man fem figurer, som representera grufdrift, timmersågning, jagt, smide och kolning. Dalarne framställes med fyra figurer för Falu koppargrufva, Mora klockor, hårarbeten och Elfdalens porfyrverk. Norrland är tillsammans för alla dess provinser representeradt af åtta sigurer, som framställa skeppsbyggeri, skogsafverkning, linneväfnad, jagt och fiske. På andra sidan om Svea ser man trenne figurer, som utgöra Göteborgs representanter för handel och sjöfart, segelsömnad, mekanisk verkstad och fabriker. Dernäst kommer Östergötland med fem figurer: Motala mekaniska verkstad, Finspongs kanongjuteri, Åtvidabergs kopparverk, Norrköpings klädesfabriker och Wadstena spetsar (en Brigittinernunna). Under Smdlands vapen finmer man fem figurer, som främställa ladugårdsprodukter, Husqvarna ge aktori, glasblåsning och Jönköpings tändstickor. Westergötlar senteras af trenne figurer för v gårdforihandel samt nyodling. Under Bohusläns och Hallands vapen ser man dessa provinsers sjöfart och fiske representerade. Under Gotlands en ung qvihua i medeltidsdrägt, bärande modellen till en kyrka, något som lärer hafva afseende på öns forntida minnen och arkitektur. Skåne och Blekinge representeras af figurer, som framställa åkerbruket i dessa provinser, blomsterodlingen, bränvinstillverkningen, Höganäs sabrikater och stenkolsgrufvor. Det hela är i artistisk komposition af stort intresse, — Men vi lemna den stora vasen för att öfvergå till hvad som egentligen karakteriserar Gustafsbergs utställning och stanna då genast vid den rikhaltiga expotionell af parianporslin. Pariun-porslinet lärer, för omkring 25 år sedan, uppfunnits vid Copekands fabrik i England. Bildhuggaren Gibsons ,Narcissus skulle återgifvas i porslin, men man ville deråt bereda en så stor likhet som möjligt med marmor, och man lyckades verkligen åstadkomma ett porslin, som närmar sig utseendet af parisk marmor. Af dettä prian-marble har alltså namnet kommit på det porslin, som nu kallas parian. Det är Gustafsbergs fabrik, hvilken äran tillkommer att hafva infört parian-porslinet i Sverge och att med detsamma hatva beredt tillfälle för allmänheten att förskaffa sig trogna kopior af utmärkta konstverk i en materia, som lemnar helt andra resultat än de ofullkomliga gipsafgjutningarna, men till ett pris, som vida understiger marmörns. diustafsbergs bemödanden i detta afseende åro å mycket aktingsvärdare, som detingalunda var säkert porslinets införande här, att de stora kostnaderna derför kunde ersättas genom motsvarande afsättnitig: Det var år 1862, som fabrikationen af parian här började; under ledning af hr G. Barlow, förste verkmästare vid Gustafsberg. I första början användes för denna sabrikation endast engelska arbetare, hvilka förut biträdt vid parian-tillverkningen och voro de enda, som kunde felfritt utföra den samt derföre införskrefvos för Gustafsbergs räkning. Snart inlärdes dock svenskar att biträda vid fabrikationen, och f. n. utföres det ingalunda lätta arbetet af till största delen svenska arbetare, — ännu en triumf ör den svenska industrien och en stor tillfredsställelse för den fabrik, som icke skytt några uppoffringar för att åt fäderneslandet tillvinna en industrigren, hvilken har så nära samband med skön konst. Man kan måhända göra sig en föreställning om svårigheterna vid parian-arbetenas utförande, då man erfar, att t. ex. Molins ,, Bältespännare, af hvilka Gustafsberg levererar så många vackra och felfria kopior, måste före bränningen sammanfogas af omkring femtio kilda delar, hvilka dock alla bibehålla sina former och sitt inbördes sammanhang, oaktadt massan under bränningen minskas med en sjettedel af sin storlek. Så ser man t. ex. på en och samma vas många blommor, som äro sammansatta af ett mycket stort antal blad, och dock måste hvarje blad förfärdigas hvar för sig, ett och ett i sender, för att derefter sammanfogas till ett helt. Vid betraktandet af Gustafsbergs parianitrikater på expositionen, till hvilka man