Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1866, sida 2

laddnings-dubbelbössa, hvilken dock förutsätter att man frigör sig från bajonetten, hvartill förslag blifvit ingifvet af en mr Greener. Försedda med ett sådant vapen, heter det, som väger 9 (, kunna våra soldater gifva tjugo skott i minuten pr man och medföra 90 skott pr man, hvilket ställer dem i jembredd med dubbla antalet preussare, beväpnade med det berömda tändnålsgeväret. Detta gevär och dess nästan lika utmärkta medtäflare Spencer-geväret hafva ännu blott blifvit pröfvade emot mynnings-laddnings-vapen; och churu de visat sin ofantliga öfverlägsenhet öfver det gammalmodiga vapnet, såsom hvarje förnuftig man, som ej varit bunden af de röda banden), kunde förutse, så hafva de dock ej visat att de icke kunna öfverträffas af ett halft tjog bakladdningsskjutvapen, som varit längesedan kända i detta land och äfven uppskattade af alla praktiska män utom dem, som tillhöra krigsministeren. Nen allmänheten är nu slutligen uppväckt genom ,,sakförhållandenas obevekliga logik-, och vi hoppas att den skall icke låta sig nöja förrän våra soldater äro beväpnade med ett godt och starkt gevär, som kan skjuta 20 skott i minuten och med allmän träffsäkerhet på långt afstånd. Det är oss i öfrigt likgiltigt om geväret kommer från hr Richards eller hr Greener eller någon annan fabrikant; men vi lita på att krigsministern skall antaga det bästa som finnes, utan all hänsyn till fruktan eller ynnest eller de röda banden. The Field innehåller tillika beskrifningar, jemte ritningar, på 3me olika gevärsmodeller: Greeners och Harrisons dubbelpipor samt Spencers repetitions-gevär(repeating rifle). I sammanhang härmed må nämnas, att vi emottagit några intressanta upplysningar i detta ämne af en ung tapper svensk, som deltagit i det amerikanska kriget från början till slut och der med utmärkelse erhöll officersgraden, nemligen löjtnanten David Lyon. I den brigad, dit han hörde, fanns ett regemente beväpnadt med Henry patent, hvilket gevär kallades femtonskjutaren, likasom Spencers kallades ,,sjuskottsskjutaren (man hade ock en tjugutvä-skjutare). Dessa soldater voro isynnerhet ovärderliga på förposterna. Vid Gettysburg nedgjordes fienden, genom dessa snabbskjutande gevär, på ett förfärligt sätt. Den farhåga man äfven i Amerika hyst för, att soldaterna skulle bortödsla ammunitionen, blef fullkomligt häfd af erfarenheten. Det är oförklarligt, att vi ej egt officiella personer, som kunnat inrapportera såväl dessa, som många andra utomordentligt vigtiga erfarenhetsrön från det amerikanska kriget. Emellertid har redan för 3 år sedan en annan svensk, som deltagit i samma krig, företett inför våra militära auktoriteter i hufvudstaden ett exemplar af Henry patent, men de fästade dervid intet afseende. Sedermera lärer han hafva visat geväret fven i Göteborg, men ej heller der förstod man att uppskatta betydelsen af ett sådant vapen. Det fordras dock blott att taga det i handen och pröfva detsamma, för att finna, att man har ett vapen af ofantlig öfverlägsenhet. Här bör en annan vigtig omständighet med bakladdningsgevären ej lenmas obeaktad, nemligen den lätta laddningen. Såsom bekant utgör laddningen enligt det gamla systemet det svåraste tempot vid rekrytbildningen. I den stund det bortfaller, kan så mycket mera tid ägnas åt manövrering och målskjutning. I öfrigt blir rekrytbildningen derigenom mycket lättare.