Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1866, sida 2

Venersborgstidningen uppställer följande egenskaper såsom nödvändiga för de personer, hvilka skola anses rätt behöriga att komma i åtanka vid de snart förestående riksdagsmannavalen: 1:0) Att vara tillyifven sakernas nya ordning. Hvarje motståndare af den nya reformen eller inbiten vän af de gamla fördomarne kan ej gerna komma ifråga. Att det reaktionära partiet sträfvar med händer och fötter för att blifva invaldt och sålunda kunna bibehålla sitt förderfliga inflytande är säkert, hvarför äfven de frisinnade böra på allt sätt förekomma en sådan olycka. Om den nya representationen ledes in i den gamlas hjulspår, så äro alla de väntade fördelarne af densamma förlorade och landet återsjunket i en förlamande overksamhet eller rättare ett tillbakagående, som kanske slutar med ett värre slafveri, än det vi nu undsluppit; 2:0) Att vara fullkomligt oberoende. Ehuru vi ej förutsätta något sådant, kan likväl fall inträffa, då, om man ej är fullkomligt fri, en obehörig inblandning kan inverka på besluten, äfven om de ro grundade på öfvertygelse. Härmed mena vi ingalunda att en arbetare, om han ej är rik, skall uteslutas från valet. Långt derifrån! Men en, som veterligen rör sig med en annans kapital och hvars ekonomiska existens således är beroende af denne, bör aldrig komma ifråga; 3:0) Att vara fri från alla band i statens tjenst. En embetsman är alltid beroende af någon som står öfver honom och således ej, han må ega hur god karakter som he st. sjelfständig. Det första vilkoret som fordras af en god representant är opartiskhet, och detta kan aldrig erhållas om han behöfver frukta att för hvart ord stöta någon högt stående för pannan, hvilket sedan menligt inverkar på hans framtida befordran. I Norge hafva vi ett exempel på huru långt det kan gå om byråkratien erhåller öfvermakten, och detta bör för oss utgöra en tillräcklig varning; 4:0) att hafva deltagit i kommunala värf, så att han eger parlamentarisk takt. Derpå ligger ej så liten vigt, emedan ordets makt inverkar mycket i en rådsförsamling, och denna ej kan erhållas utan öfning. För att deltaga i dessa öfverläggningar fordras äfven en fullkomlig kännedom af landets, men i synnerhet ortens behof, och denna vinnes ej gerna utan att hafva deltagit i dess styrelse; samt 5:0) Att vara benägen för uppdragets emottagande. Utan vilja gifves ingen förmåga och tvång skapar likgiltighet, hvarför man ej gerna kan begära nitisk medverkan af den, som med motvilja emottager ett så maktpåliggande uppdrag. Slutligen vilja vi nämna, att de frågor, som vid nästa riksdag mest komma att taga krafterna i anspråk, äro: 1:0) Finanserna. En fullkomlig omstöpning af hela vårt betungande beskattningssystem är af yttersta nöden. Man påstår visserligen att skatterna skola beräknas efter statens behof, men representationen eger i alla fall ovilkorlig skyldighet att göra afseende på folkets förmåga att bära dem och ej föranleda sådana utvandringar, som nu olyckligtvis företagas af landets bästa arbetsfolk. Detta gäller isynnerhet om de alltför dryga och ofta onödiga lönerna (ett och annat embetsverk kan äfven möjligen indragas) samt de summor, hvilka bortkastas på ett helt och hållet odugligt försvarssystem; 2:o) Försvaret. Denna fråga är den vigtigaste och kommer att erfordra de största krafterna. Det äller att så mycket som möjligt grunda det på folkbeväpningen samt afskaffa de dryga stående armeerna. Skarpskyttesaken måste d framåt och allt militäriskt öfversitteri göras oskadligt. Det är ingalunda vår mening att ej en stamtrupp bör finnas, men kring den skall folkbeväpningen gruppera sig och man ur hus försvara det älskade fosterlandet, om så skulle behöfvas: samt I rn J len AA ae sa