Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1866, sida 1

AAAAnn EUEUEUEE—— De förjagade furstarnes ställning kommer att regleras genom direkt uppgörelse med konungen af Preussen, hvilken uppgörelse sedan kommer att underställas parlamentet; helst alla de ockuperade länderna ej komma att behandlas lika. Det vill med andra ord säga, att Preussen ej vill medgifva någon inblandning af utländska makter till de förjagade furstarnes förmån. Alla frankfurtarnes bemödanden i Berlin att vinna lindring i den dem pålagda krigsskatten hafva varit förgäfves. Borgmästaren har af grämelse öfver det hårda öde, som drabbat staden, burit hand på sig sjelf. Wienerbladet ,,Kamerad offentliggör ett uppsnappadt bref, som är skrifvet af preussiske generalstabschefen Blwmenthal, hvaraf framgår, att de furstliga härförarne, kronprinsen och prins Fredrik Karl ej i verkligheten spelat den roll, som de officiella rapporterna tillagt dem och att det ej är deras fältherretalanger som Preussen har att tacka för fälttågets lyckliga utgång. Brefskrifvaren säger sig vara den ledande principen i operationerna såväl vid kronprinsens armå som hos konungens stabschef grefve Moltke. Denne senare är genialisk, men icke praktisk och förstår sig ej på trupprörelser. Kronprinsen är rask och munter och mycket älskvärd, hvilket icke kan sägas om prins Fredrik Karl. Deremot är kronprinsen icke punktlig. Stenmete är en ypperlig general, men bland de öfriga är det få som förtjena detta namn. Vid Königsgrätz kämpade prins Fredrik Karls trupper i 8 timmar som lejon, men slaget var redan ansett som förloradt, då kronprinsens armå ankom och kastade fienden tillbaka från ställning till ställning, intills han begynte flykta så hastigt han kunde. IIade general Herwarth förstått sin sak riktigt och i stället för att genast draga Fredrik Karl till hjelp gått fram emot Benedeks flanker och rygg, skulle hela österrikiska armöen hafva blifvit förstörd. ITALIEN. Den romerske handelsministern har i ett nyligen hållet ministerråd ingifvit förslag om en ny beskattningstariff, enligt hvilken kolonialvaror och utländska industriartiklar skulle draga dubbelt så hög importtull som hittills. Med anledning häraf skrifves från Rom: , Skulle det verkligen komma derhän, och om romerska banken — som det verkligen är att frukta — tvingas att inställa sina betalningar, så få våra affärer dödsstöten. Furst Doria har en fordran af banken på 4,000 scudi, som man nekade utbetala i annat än pappersmynt. Fursten väckte process härom, men domstolens dom utföll till förmån för banken. tEn talrik folkmassa gjorde då en demonstration mot domstolens ledamöter, och endast med tillhjelp af gensdarmer kunde oväsendet afbrytas. Bland de neapolitanska emigranterna i Rom ser man nu många förtviflade anleten. Exkonungens s. k. minister, UIIOa, lärer vara så förtviflad, att han varit på väg att sjelf afhända sig lifvet, hvilket endast förekoms genom hans värds mellankomst. Man talar ånyo om exkonungens afresa från Rom. Markis Landi, nyligen anländ till Rom, är för närvarande sanfedismens medelpunkt. FRANKRIKE. I Monitörens sista veckobulletin heter det: Franska kabinettets försonliga bemödanden hafva ledt till ett första resultat: De krigförande makterna hafva gifvit sitt bifall till afslutandet ar ett vapenstillestånd och till öppnande af fredsunderhandlingar. Man känner nu fullständigt de vilkor, under hvilka den franska regeringen erbjudit sina goda tjenster. Österrike hade beslutat sig för afträdande af Venetien, och härigenom försvann det tvisteämne, för hvilket Italien gripit till vapen. A andra sidan hade Preussen vunnit så vigtiga och hastiga fördelar både i södern och norden, att det ögonblick var kommet, att man kunde appellera till hofvens i Berlin, Wien och Florens fredliga känslor. Franska regeringen räknade på autoriteten af sina rädslag och på de tre kabinettens moderation, för att vinna det att vinon äfvor sfenhonar ochIlde sSNede