Underrättelse för Allmänheten om kolerasjukdomens kännetecken, om skyddsmedel mot densamma för friska samt om de läkemedel, som böra användas för sjuka, intilldess läkare hinner ankomma eller då läkare ej finnes att tillgå; meddelad af Svenska Läkare-Sällskapet år 1866, Kolerasjukdomens kännetecken: 1. Förebud. Allmänt illamående, sömnlöshet, tyngd i hufvudet, benägenhet för svindel, matthet, dragningar i vadorna, minskad matlust, oro, qval och tryckning i maggropen, buller och spänningar i buken, äckel eller lindrig kräkning, och detta stundom i förening med, stundom utan diarrhe. 2. Koleradiarrhe. Så kallar man ett diarrh utan särdeles illamående, ofta till och med utan störd matlust, hvilket plägar vara mycket gängse på ställen, der kolera r; det förtjenar desto hellre en särdeles uppmärksamhet, som det i sin begynnelse lätteligen kan hejdas genom enkla medel, men lemnadt åt sig sjelft ofta hastigt öfvergår till utbildad kolera. 3. Utbildad kolera — som äfven stundom utan föregående illamående plötsligt utbryter — igenkännes af ymniga, ofta påkommande kräkningar och afföringar af en tunn, nästan färglös, risvattenlik, vätska; osläcklig törst; stor kraftlöshet: brånad i maggropen; ängslan och vånda; kramp i ben och armar; en egen heshet i rösten; kall tunga och andedrägt; svag, nästan omärklig puls; iskyla först i händer och fötter och sedermera äfven i den öfriga kroppen; blåaktig hudfärg; afstannad urinafgång; infallet ansigte o. s. v. Skyddsmedel för friska äro: att så litet som möjligt afvika från sitt vanliga lefnadssätt, då detta är ordentligt och måttligt; att afhålla sig från öfverdrifna kroppsoch själsansträngningar, häftiga sinnesrörelser och utsväfningar af alla slag; att iakttaga måttlighet i mat och dryck, särdeles i nyttjande af bränvin och andra starka drycker; att undvika att dricka häftigt, isynnerhet kall dryck, då man är upphettad; att undvika svårsmälta och skämda födoämnen, omogen och skämd frukt, färskt eller surt dricka och öl, med mera dylikt; att ej gå ut fastande på morgonen; att sorgfälligt iakttaga renlighet, ej mindre i afseende på kropp och kläder, än boningsrum, förstugor, gårdar och närmaste omgifvande platser; hvilken regel, visserligen alltid nyttig att följa, har fått en förökad vigt genom den under sednare år öfverallt vunna erfarenhet, att ett sorgfälligt iakttagande af snygghet inom och utom hus utgör ett af de säkraste medlen till sjukdomens förekommande och dämpande; att afpassa beklädnaden efter årstid och väderlek, hålla fötterna varma och torra samt bära en gördel kring lifvet;