Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1866, sida 1

AA333 ERT TTR ledde ända upp till stationsbyggnaden, samt blefder förenadt med apparaterna, hvarpå genast kommunikation mellan stationen och ångaren började. På signal: allt i behörig ordning, ångade William Cory omedelbart ut till sjös under natten och hade vid dagens inbrott utlagt 30 mil kabel. Då stoppades en svår boj, i skapnad af så kallad svampdragg, försedd med svår ketting, och vägande c:a 200 ctr, hvilken utlades öfver kabeln ett stycke åt land. En röd flagga utvisade platsen. Sjelfva ändan af kabeln fastgjordes nu vid en annan svår rödmålad boj och nedsänktes, hvarpå kabeln afskars så att ungefär 14 mil ända hängde vid bojen. Hvarje timma profvades nu från land kabeln, och då nedläggningen fullkomligt lyckats, skickades bud till Bearhaven att Great Eastern skulle påskynda kolningen, alldenstund vädret var gynnsamt och allt i ordning för dess arbete. Tillsynen öfver nedläggandet ar kabeln under expeditionen och, i allmänhet öfver det tekniska och mekaniska arbetet har mr Canning, då deremot mr Smith är föreståndare för telegrafen och dess apparater. Prosessor Thomson, som åtföljer, är afgörande rådgifvare i allt. I land är mr Glass allrådande. S snart Great Eastern fått de glada nyheterna från Valentia, påskyndades kraftigt kolningen natt och dag, så att redan Thorsdags eftermiddag den 12 Juli lemnade fartyget Bearhaven, åtföljdt af de öfriga ångarne, som skola vara med om expeditionen. Fredags morgon vid ankomsten till den plats, som var uträknad, hvarest kuständans bojar voro utlagde, hade man mycken svårighet att, i anseende till den svåra tjockan, finna dessa, men ändtligen vid middagstiden fann man dem och lyckades efter något besvär få ändan inhalad ombord på jätteångaren. Nu skulle det vigtiga arbetet, som kallas splitsning eller hopfogning af kuständan med sjelfva Atlantiska kabeln, begynna, och som det kanske intresserar, vill jag berätta huru denna verkställdes. Sedan sladden af kustkaheln blifvit bragt ombord, uppvärmdes på en längd af c:a 6 famnar den yttre beklädnaden, bestående af jerntråd och hampgarn. Den vattenoch lufttäta isoleringsbeklädnaden af gutta percha blottades derigenom och borttogs på ett godt stycke från ändan. De innanför denna beklädnad liggande sjelfva koppartrådarne utreddes och samma arbete verkställdes med ena ändan af atlantiska kabeln, som låg nerstufvad i ångarens akterrum. Nu börjades hopsplitsningen, som tillgick så, att en koppartråd från hvarje ända af kustoch hatskabelp hopsurrades väl med koppartråd, men så att ändarne voro olika långa på det att ej, när samtliga trådarne numera 2 och 2 i en längd skulle hopvridas och flätas, skarfvarne skulle komma på en plats, utan fördelas på en viss längd. Sedan detta blifvit gjordt och styrkan profvad, pålades -gutta-percha-beklädnaden på så sätt, att tunna mjuka band af gutta-percha omsorgsfullt virades spiralformigt omkring koppartrådsrepet, och hvarje kant fästades noga med grannen gehom uppvärmning vid en spritlampa. Ju tjockare denna påläggning blef ju tjockare band användes, till dess att det hela blef så vattentätt och fast som sten. XIIdenstund detta arbete är det vigtigaste, bevakades det. derföro högst uppmärksamt hela tiden. Slutligen splitsades ihop utanför gutta-percha-beklädningen det yttre skyddet af jern och hampgarn. Sedan man noga estersett att kabelns bugter eller ringlar ombord voro i behörig ordning, nedsänktes det numera förenade stycket af kablarne. Bojen lösgjordes och tyngden af kabeln lossade sjelf den instufvade kabeln, hvarpå ångaren majestätiskt började röra sig framåt, och sedan telegrafering med stationshuset i land utvisat, att intet hinder förefanns, utbyttes lyckönskningar och Great Eastern började sitt vigtiga värf att nedlägga kabeln. Under högst gynnsamma auspicier har seglingen hittills fortgätt, och har man under hvarje timma af dygnet kommunikationer mellan fartyg och land, hvilka utvisa att allt är i ordning och att telegraferingen är lättare för hvarje mil man utläg