Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1866, sida 1

——————————————————————————————— Se sig om, emedan han öfverallt tyckte sig hörs fotsteg. Slutligen stannade han, ty han trodde att han nu befann sig nedanför platån. För att färvissa sig härom ropade han , hallo! — Han erhöll genast svar, men från alla möjliga hall. Från klyfta till klyfta återkastades ljudet i oändlighet, till dess det slutligen sör hans upphetsade fantasi ljöd som salfvor af hånskratt, hvilka bergandarne uppgåfvo öfver honom, under honom samt. rundtomkring honom. Det var en gräslig, skräckinjagande konsert, som nästan isade blodet i hans adror, och slutligen tryckte han båda händerna mot sina öron, men hörde likväl de förfärande ljuden. Med ett slags raseri började han nu söka efter sina verktyg för att derefter återvända till köpmannen, ty denna ensamhet föreföll honom numera hemskare än någonsin. Hirunder skyndade han från håla till håla i tanke att det var den rätta, men öfverallt fann han sig gäckad, ingenstädes påträffade han verktygen. Han kände sig frestad att högljudt yttra sin harm, men tanken på de gräsliga ljud han nyss framkallat förlamade hans tunga. Han fann att han måtte hafva gått för långt tillbaka och började derför långsamt atervända mot vester, i det han fortsatte sina efterforskningar, som slutligen kröntes med framgång, då han redan hade uppgifvit hoppet. Han återfann spettet och spaden fullkomligt orubbade, och detta återupplifvade hans mod, så att han med ra steg ilade tillbaka mot den punkt, der han skiljt sig från köpmannen, hvilken nu troligen hade inträffat med de båda negrerna. Då hejdades han plötsligt af samma gräsliga, öfvernaturliga läten, som han för en stund sedan sjelf hade framkallat. (Forts.)