Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1866, sida 2

detta antal; men trupperna, som voro spridda: 91ver en vidsträckt terräng, äro nu förenade under sina fanor, och en styrkå, som dagligen starkt tillvexer genom frivilliga afdelningar och regementen från andra håll, är nu samlad för att pröfva lyckan mot sina fruktansvärda motståndare, såvida hvarje försök till en fredlig lösning af den stora striden visar sig fruktlöst. Högqvarteret är i Olmätz, der jag hoppas se det i afton. General Benedek är fortfarande högste befälhafvare, men det talas om stora förändringar i hans stab och bland cheferna för de olika armekårerna, af hvilka blott Ramming och Gablenz stå i gunst å högsta ort. Grefve Mensdorsss tillträde till krigsministersportföljen väntar man skall medföra en kraftig ledning af de militära angelägenheterna, enär ingen kan vara mer uppoffrande, ihärdig och trofast i sina sträfvanden för armåens bästa än han. För öfrigt talas ej om annat än det sista stora slaget, och åt hvad håll man blickar ses alltför många bevis på dess förfärliga följder för att någon annan af de vigtiga händelser, som hopa sig på oss, kan tränga denna sorg och olycka i bakgrunden. Det är en anmärkningsvärd omständighet, att österrikarne, såvidt jag kan förstå, tro, att deras venstra flygel blifvit slagen på flykten. Om den noggranna beskaffenhefen af den ställning, hvari deras venstra flygel befann sig vid stridens slut, kan jag icke uttala någon mening, emedan skogarne och byarne samt markens höjning mot Nechanitz hindrade mig hafva en så tydlig utsigt ät! det hållet som jag hade åt höger. Men jag är temligen viss på, att innan jag lemnade det torn i Königgrätz, hvarifrån jag betraktade bataljen, hade österrikarnes högra flygel måst draga sig tillbaka mot Königgrätz och blifvit inmängd i sina reserver i en ganska betydlig förvirring; att preussarne i slutna massor framryckte längs höjdkammarne och öfver åkrarne från högra sidan; att sderas artilleri från olika punkter öppnat en korseld på de österrikiska batterierna: att deras bataljoner höllo på att utveckla sig på höjdkammen emot Chlum; att österrikiska bataljoner tätt intill Chlum, men nedanför byn och ej långt från landsägen, stodo i korseld från två sidor, som om det Ilde att afvärja ett kavallerianfall; att preussarne sköto på dem samtidigt från sluttningarne ofvanför och från högra sidan, samt att preussarne otvifvelaktigt under framryckandet mot Chlum hade fått österrikarne mellan sig och sin center. Detta låg klart för mina ögon. Skulle jag nu redogöra för huru preussarne kommo till Chlum, måste jag säga, att de kommo från högra och icke från venstra sidan och att de inträngde i hålvägen mellan första och andra höjdsträckorna tätt intill Chlum. Jag är fullkomligt viss, att en halftimme dessförsinnan hade en linie af preussiska tiraljörer med stalrik reserv bakom sig framträngt i denna riktning, och att elden från desse tiraljörer var så våldsam och väl underhållen, att den liknade tunga ! rullande salvor från bataljoner, som skjuta i oafbruten chargering. Det är sannt, att kort derefter visade sig prenssiskt infanteri äfven på venstra sidan, hvarifrån det underhöll en oafbruten gevärseld mot infanteriet och artilleriet till venster om Chlum. Men om Chlum verkligen varit centrum för österrikarnes ställning, måste jag påstå, att österrikiska högra flygeln blifvit längre tillbakakastad än den venstra och i högre grad slagen, samt att den drog sig tillbaka under preussarnes eld. Att slaget var förloradt och ställningen förtviflad, då jag lemnaI de tornet, derom är jag öfvertygad. då på ett papI per, som en officer räckte mig och som jag icke straxt uppmärksammade, stodo orden: Kom genast ned! Högqvarteret bryter upp. Några äro redan borta. Vi göra bäst i att genast bryta uppsoch då jag gick ut genom Maricesch-porten (Königgrätz sydvestra port), var landsvägen redan barrikaderad, och Benedek hade, som jag tror, lemnat valplatsen. Det är onekligt, att ett par timmar före den tidpunkt, om hvilken jag här talar, hade sterrikarne drifvit preussarnes högra flygel soch center ett ganska betydligt stycke tillbaka och städse voro i framryckande. Den första otvifvelaktigt. tillbakagående rörelse, som jag bemärkte å österrikarnes sida, inträdde sednare och skedde på högra, icke på venstra flygeln, och ännu sednare hade striden antagit ett sådant utseende, att Benedek höll på att utfärda ordres till alla disponibla trupper att framrycka och till kavalleriet att. fullborda segern. Hvarför Chlum icke med all kraft åter och åter angreps och hvarför det icke blef taget, har jag ännu icke kunnat förklara migk). Man borde hafva tagit preussarne mellan en dubbel eld. Den enda för mig tänkbara förklaringen är att sen stor öppning uppstått mellan österrikarnes venstra soch högra flygel, och att preussarne. begagnande skig af terrängens fördjupningar, utan motstånd inI trängde der, dolde af råken från den brinnande byn, j soch snart fingo förstärkning, Det berättas att en österrikisk officer bemärkte dem på deras väg och genast ville anmäla det till en af stabsofficerarne, men tillrattavisades af en adjutant för sin opassande närgångenhet. (Ett präktigt bevis på slentrianen inom yrkes-armåerna!) Sävidt jag kunnat förmärka — må man erinra I sig, att jag blott haft mina ögon att lita på och nört litet eller intet — hafva de österrikiska soldaterna hela dagen kämpat under fysiskt ogynnsamma förhållanden i jemförelse med l Frigreussarne voro mycket lätt ekipera ig fängar, jag såg, buro intet annat än sina lätta vapenrockar och fältmössor, ehuru jag genom min kikare äfven såg några bataljoner med pickelhufvor. De hade en utmärkt fältmundering. Österrikarne deremot kämpade i sina långa öfverrockar, som slängde kring benen på dem och voro genomI blöta och tunga af regn. De hade dessutom tunga tornistrar, fältflaskor, brödpåsar och allt slags bagage att bära på. Uaktadt den österrikiske soldaten modigt möter hvarje tiende bröst emot brost, måste jag dock säga, att tändnålsgeväret har sifvit honom den iden, att pre bättre beväpnade än han och derför hononi öfverlägsna i det fallet; med andra ord: hans moraliska I mod har lidit under de sednaste drabbningarne. I Man r, att det finnes 75,000 tändnålsgevär i sde österrikiska arsenalerna: men preussarne påstå, att beredningen den sats, som kommer patronen att explodera, är en hemlighet, som blott de skänna. hvilket väl då vill säga, när danna sats skall kunna hålla sig i längre tid, hvaremot vanliga tändsatser hastigt förlora sin kraft under påvorkan at tid och fuktighet ). Huru härmed nu än förhåller, så är det afgjordt, att detta vapens eld är förfärlig genom sin hastighet. Vid såsterrikarnes angrepp på Chlum för att taga denna ort tillbaka, stupade alla ofticecarne, då de trängde uppför backen. Man har berättat mig, att ett kavalleriregemente, som ryckte fram till angrepp, på ett afstånd af 600 steg till den grad blef Å sveröst med ett regn af kulor, att mera än tredjedelen af hvårje sqvadrons front, både hästar-och ryttare, damn, i marken, innan ett enda sabelh; kunde utdelås: av den andra slinien, som sarty öfver första linjens kullkastade manskap och håstar, likaledes kastades tillbaka genom denna förfärliga eld, och att, då regementet i oordning drog sig tillbaka. den terräng, på hvilken det framryckt, var öfversädd med lik. sjeneral Gablenz inträffade den 10 dennes i Wien. Manga mena, att han herde blifva Bone. deks-efterträdare. Men man är skyldig den förstnämnde att omtala, det både ofticerare och manskap fortfarande äro honom passioneradt tillgifna 3 rne äro långt ) Körrespondenten har lika litet som andrå bretpkrifvare från österrikiska högqvartert vetat, att det vår kronprinsens hela arme, söm utförde detta anorenn och sprängde österrikarnes högra flygel.