Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1866, sida 2

och att de ännu beständigt tro på hans ,,i morgon! — , Ännu icke, mina barn! Vänta tills i morgon! voro de ord han yttrade till sina jublande trupper, då de ryckte fram till hvad de ansågo för en afgörande seger eftermiddagen den 3 Juli. Och de vänta ännu och lita på honom, och de vilja dö, om det så skall vara, ehuru det är det sämsta bruk man kan göra af en soldat att offra honom till ingen nytta. Det herrskar en oemotståndlig sympathi emellan soldaterna och Benedek, och många skola heldre läta slå sig under den generals anförande, som de älska, än segra under dens, som de hata. Derför säga de. att det är tändnalsgeväret, som uteslutande anstiftat alla olyckor. Sedan Lamarmora lidit den deconfituren att hans krigsplan i ett stort krigsråd blifvit förkastad och Cialdinis plan 1 stället antagen, återstod för honom intet annat än att inlemna sin afskedsansökan. Beviljandet af detta afsked torde i någon mån kunna anses som ett slags onåd. Ällmänna meningen är ogynnsamt stämd mot Lamarmora, och inom pressen har han för ögonblicket ingen egentlig försvarare. Den franska , Patrie innehåller följande: ,,Bref från Venedig af den 9 dennes berätta att österrikiske ingeniörgeneralen Ebmer lemnat passagerna vid Malamocco och Chiogzia fria och att de österrikiska militärauktoriteterna derefter underrättat franska regeringen, det genomfarternavoro fullkomligt öppna samt att man utan hinder kunde inlöpa i hamnen. hPatrie tillägger att det var lugnt i Venedig och folket der var fullt af tacksamhet mot Frankrike.