Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1866, sida 2

myndigades att under Frankrikes auspicier tillvägabringa ett vapenstillestånd, hvarunder man skulle formulera afträdelsedokumentet. Under tiden skulle en fransk regeringskommissarie hafva tagit Venetien i besittning för att sednare i önskad form afstå det till Italien. Tidningarne voro riktigt underrättade då de bebådade, att general Lebocuf var utsedd till detta värf. Enär de förpligtelser Italien ingått med Preussen icke tilläto ett vapenstillestånds ingående med Italien ensamt, blef den franska bemedlingen tagen under närmare öfvervägande för att med hänsyn till Preussen och Italien samtidigt aflägsna svårigheterna. I början af veckan tycktes underhandlingarne taga en temligen gynnsam vändning; prins Napoleon stod i begrepp att begifva sig till italienska högqvarteret, för att utverka konung Wictor Emanuels bifall till vapenstilleständsförslaget, och hr Benedetti å sin sida hade nung Wilhelm. Hr Benedetti anlände den 11 Juli till preussiska högqvarteret; om aftonen samma dag skulle prins Napoleon afresa till sin svärfar. Men ifrågavarande dag gjorde grefve v. d. Goltz (preussiske ministern) i Tuilerierna åtskilliga meddelanden, som lät befara, att vapenstillehand af hr v. Bismarck formulerade fredspreliminärerna blefve antagna. Vi känna icke noggrannt innehållet af de utaf Preussen uppstälda fredsvilkoren 7); allt hvad 5 vi veta är att grefve Bismarck mer än någonsin fasthåller vid Österrikes utestän-y gande från tyska förbundet. Detta är mer än tillräckligt att bestämma Österrike för krigets fortsättander. Indpendance belge af d. 15 innehåller s följande telegram från Wien: ,,Det är afgjordt, att Österrike aldrig skall samtycka si till att låta utesluta sig ur tyska förbundet. Ministerekrisen är tillsvidare uppskjuten. (Det har talats om en systemförändring i dualistisk riktning, hvarigenom de nuvarande federativt sinnade ministrarne skulle vika för andra män.) Man väntar stora eftergifter åt ungrarne. Wienertidningen Presse yttrar sig i samma riktning hvad krigets fortsättning angår. Den bekräftar, att man i Wien anser den franska bemedlingen såsom resultatlös, men att Österrike fast beslutat icke sky de största ansträngningar och ytterligare strider för att bevara sin ställning såsom europeisk stormagt och medlem af tyska förbundet. I Stuttgart hölls d. 13 ett mycket stormigt offentligt möte, på hvilket man efter häftiga debatter antog protester mot Frankrikes inblandning i de tyska angelägenheterna, mot Tysklands klyfvande efter Mainlinien och mot upprättandet af ett nytt Rhenförbund. Ett förslag att protestera mot den Bismarckskaväldspolitiken gick ej igenom. I Baden cirkulera petitioner till storhertigen att återkalla sina trupper för undvikande af onödig blodsutgjutelse och att söka komma till en uppgörelse med Preussen. FRANKRIKE. Monitören meddelar om den resa, som kejsarinnan tillsammans med den kejserlige prinsen anträdde den 14 dennes på morgonen, att hon öfverallt blifvit helsad med stor entusiasm; i Chalons sur Marne var mottagandet isynnerhet lysande, Efter en stor dinr, som kejsarinnan gaf för stadens och departementets notabiliteter, öfvervoro de höga resande en bal, som municipalitetet arrangerat. Den 15:de skulle resan fortsättas till Lothringen. Den brydsamma politiska ställningen har hindrat kejsaren att, som ämnadt var, göra sällskap på resan. MEXIKO. Från Puebla skrifves den 15 Juni: ,, Att de kejserliga trupperna lidit en betydlig förlust mellan Camargo och Meir bekräftar sig. Särdeles anmärkningsvärdt är, att två kejserliga regementen under sjelfva loppet var följande: En trän af 250 vag-så nar var satt i rörelse från. Matamoras till Monterey. I närheten af Camargo anföllo de kejserliga trupperna general Escobedos, en republikansk general, kår. De kejserliga ledo, efter en förtviflad strid och efter de tyveme regementenas öfvergång, ett stort nederlag; 300 österrikare dödades och 500 särades. Bland de svårt -ärade befinner sig general Olraras, som med knapp nöd undgick fångenskapen. 15 kanoner och den till halfannan million uppskattade tränen fölla i de repubhkanska truppernas händer. Iillföhjge ar detta nederlag utrvindes Bagdad, och besättningen erhöll befalluing att förstärka truppernas i Matamoras, hvilken sistnämnde plats likväl: omöjligen. kan hålla sig, enär republikanska trupper under Escobedao framrycka. till stort antal. (Efter hvad man redan vet, har äfven Matamoras kapitulerat den 23 Juni). Efter sådane tilldragelser kan man, utan att behöfva kallas för politisk spåman, med visshet antaga, att efter fransmännens. aftåg republkkanerna snart skola klappa på porten till Mexiko. — Den 7 Juni, kejsarinnans födelsedag, försiggick det högtidliga öpp-s nandet af jernbanan från Mexiko till San Angel Ebisgren höll vid detta tillfälle fått samma värf sig anförtrodt hos ko-å ståndsförslaget skulle förkastas både afsåa ens afträdande för att tillfredsställa del intressen, som Italien har uti kriget, och m för att på detta sätt kunna förfoga öfver de stridskrafter, som han förut behöfde använda till sina italienska provinsers försvar. Österrikes ambassadör i Paris bePreussen och Italien, om icke de på för-sjstriden öfvergingo till republikanerna. ; va ki ar de ve sil ve fr E hy st de Or fe R (1 fö af va st ta h re sö M d. si d te 0 n h v si fi d P Å n rt 0 n r n n h Å 5 a h h n b fi å t: b e Do sl li y p lö 01 p vt d . 3 öd st fö 8i Sv Vv då ni