Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1866, sida 1

utkämpades en af de häftigaste strider som ett krig någonsin skådat. 27:de preussiska regementet gick med cirka 3000 man och 90 officerare derin och kom ut på andra sidan med blott 2 officerare och 3å 400 man, alla de öfriga voro döde eller sårade. Äfven de andra regementerna hafva lidit mycket, ehuru icke i samma proportion. Skogen var emellertid tagen. Österrikiska hären var nu på båda flankorna tillbakaslagen, men Benedek bildade en ny slaglinie något högre upp på kullarne omkring Lipa, alltjemt bibehållande skogen, som ligger ofvanför Sadowa. Då blef preussiska artilleriet skickadt öfver Bistritz och började skjuta på österrikarnes nya position. Samtidigt härmed sågs avantgardet till general Herwarths arme under v. Rauch småningom närma sig den österrikiska venstra flygeln. Detta avantgarde hade nemligen i Nechanitz, en by ungefär 7 mil bortom Sadowa vid Bistritz, anträffat en brigad sachsiska trupper jemte något österrikiskt kavalleri och dref den mot positionen vid Lipa, dervid följande en riktning, som om den skulle kringgå österrikarnes venstra flygel. Men den österrikiske befälhafvaren tycktes hafva beslutat qvarhålla sig i sin position, ty tunga massor af infanteri och kavalleri voro att se ofvanpå kullarne. Preussiska infanteriet, som hade tagit byarne Sadowa och Dohalitz, skickades nu mot den skog, som sträcker sig öfver dessa orter längs Sadowaoch Lipa-vägen; det framryckte mot densamma, men dess eld gjorde ingen verkan, emedan österrikarne voro betäckta bakom träden; också sköt ett helt batteri från andra ändan af skogen mellan träden på preussarne, och det med förfärlig verkan. Men angriparne läto icke afskräcka sig; de genombröto slutligen förhuggningen och stormade in i skogen. Striden flyttade sig från träd till träd, och österrikarne gjorde många anlopp för att återtaga den förlorade skogspositionen; men i denna kamp föllo deras unga soldater som käglor för 8:de divisionens kraftiga krigare. Dock, såsnart försvararne dragit sig något tillbaka och deras artilleri spelade i träden, ledo preussärne förskräckligt, och ungefär halfvägs uppåt i skogen blef striden stående. Vid denna tid underhöll österrikiska artilleriet en glänsande eld, och omkring kl. 1 voro preussarne på hela sin stridslinie ur stånd att vinna ytterligare terräng; de måste tvärtom strida hårdnackadt för att behålla sin en gång vunna position. Ett ögonblick såg det tillochmed ut som om de skulle utrymma densamma, emedan deras kanoner voro demonterade af den österrikiska elden, skogen hindrade tändnålskulans fria väg och infanterifäktningen vägde lika å ömse sidor. Då framskickade prins Fredrik Karl 5:te och 6:te divisionerna. Dessa aflade sina hjelmår och tornistrar och framryckte till floden. Konungen var i grannskapet af Bistritz, och trupperna jublade honom högt till möte, när de marscherade in i elden. De tågade öfver Sadowabron och försvunno i skogen. Snart förrådde den allt stackare blifvande gevärselden, att striden börjat med ny kraft, men de österrikiska artilleristerna slungade död och förödelse ibland preussarne, och de vunno knappt hundra stegs terräng, ja de drogo sig slutligen tillochmed något tillbaka och kunde icke komma fienden nära. Ej blott granatskärfvor kringflögo i deras leder, utan äfven gremar och stycken af sönderskjutna träd, och dessa förorsakade stundom än förfärligare verkningar. Äfven general Herwarth på högra flygeln tycktes vara hejdad. Röken af hans kanoner, som ditintills städse avancerat, stod nu stilla. Franseckys trupper kunde icke--framskickas att angripa Sadowaskogen, ty det skulle utsatt dem för beskjutning bakifrån genom artilleriet på österrikiska liniens högra flygel framom Lipa. : Allt artilleri var engageradt med undantag -af 8 batterier; dessa måste hållas i reserv för händelsen af ett nederlag, ty emellanåt tycktes gevärselden i-Sadowaskogen och preussiska artilleriets kanonad antyda, att man var stadd på reträtt mot Bistritz. Den efterlängtade 1:sta armåen visade sig icke; dess marsch måste i hvarje fall blifvit hämmad; äfven om den icke blifvit tillbakadrifven. Då började de preussiska generalerna ängsligt rikta blickarne till venster i det väderstreck, hvarifrån kronprinsen väntades. Man såg några österrikiska kanoner skjuta på. den preussiska venstern, och man hoppades, att de voro riktade mot 2:dra armeens avantgarde; men ännu kl. 3 förrådde ieke ett tecken, att preussiska kolonner framryckte mot Lipa. Generalerna intogos af allvarliga farhågor och drogo infanteriet ur striden; äfven kavalleriet: samlades för att efter omständigheterna. förfölja österrikarne eller betäcka preussarnes eget återtåg. General v. Voigts-Retz begaf sig bort för att skaffa: underrättelser om 2:dra armeen. Men han återvände snart och förkunnade, att kronprinsen formerade trupper till angrepp på Lipa: och att kanonerna på österrikiska högern varit riktade mot hans avantgarde. Då fick 1:sta armeen åter friskt mod; Sadowaskogen togs, och batteriet der bakom stormades af jägare. Klockan half 4 såg man kronprinsens kolonner röra sig öfver sluttningen mot Lipa, ty hans artilleri hade bragt de österrikiska kanonerna till tystnad, och general Herwarth trängde ånyo fram mot den österrikiska venstern. Inom en fjerdedels timma var kronprinsens arm engagerad vid Lipa, och dess snabba gevärseld, snabbt framgående, visade, att österrikarne voro på fullt återtåg. 1:a armeen framryckte genast, artilleriet galopperade uppför sluttningen, begagnande hvarje tillfälle att kasta sina granater på de retirerande bataljonerna. Prins Fredrik Karl ställde sig sjelf i spetsen för sitt regemente och sprängde öfver Sadowabron och längs landsvägen, följd af hela sitt lätta kavalleri. När höjden vid Lipa var tagen, såg man österrikarnes retirerande bataljoner ila genom en för