Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 1

UHqW7777 jän vi hoppas, det. Vi vilja dock i vår mån söka verka för det goda ändamålet och lägga derföre på elektorernas hjertan att besinna, det personer som genom uppfostran och tillgångar varit i tilltälle att egna en stor del af sitt lif åt inhemtande af kunskaper, äro bättre i stånd att kunna fullgöra en representants kall, än den som genom bristande tillgång på undervisning i ungdomen och genom träget kroppsarbete i mannaåren varit urständsatt att förvärfva de insigter, som äro nödvändiga för att kunna med sjelfständighet deltaga i beslut, som röra fäderneslandets utveckling och välfärd. Ehuru vi hysa en grundad förhoppning att allmogens barn efter några tiotal af år skola hafva förvärfvat ett kunskapsmått, som motsvarar det som nu besittes af den stora mängden af s. k. herrar, är dock förhållandet icke sådant nu. En andra kammare, till nio tiondelar bestående af bönder, skulle troligen icke lemna något öfrigt att önska i afseende på fosterlandskärlek, redbarhet och god vilja, men vi frukta att den genom sin brist på insigter skulle hämmande och förlamande inverka på landets utveckling åt flera håll. Vi äro icke okunniga om, att riksdagarnas bondestånd haft och har ledamöter, hvilka skulle vara en prydnad för hvilken representant-kammare som helst, men de äro icke så många, att man med sådana män kan fylla antalet af landsbygdens riksgagsmän i den blifvande andra kammaren. Hvarföre skulle då elektorerna tveka att falla med sitt val på lämpliga personer utom deras egen klass? Nu, då privilegiernas tid är förbi och de få, som återstå, snart skola försvinna, hafva alla samma intresse. Hvilka lagar skulle väl den större jordegaren eller bruksegaren bidraga till att stifta, som skulle vara stridande mot den mindre jordbrukarens fördel? Vi känna inga sådana. och, om de skulle kunna uppletas, tror väl någon, att en riksdagsman, vald af allmogen, skulle kunna komma fram med sådana förslag? Det är omöjligt, dels derföre att vi antaga attingen annan väljes. än den som har den Jordbrukande befolkningens fördel klart för ögonen, dels derföre att ingen riksdagsman, omgifven i sin hemort af sina komitenter, skulle kunna trotsa deras opinion. Vi hafva dessutom, lyckligare än många andra nationer, en embetsmannakår, som är sjelfständig, som lefver midt ibland folket, som icke allenast känner, utan delar dess behof och önskningar: ibland domare, landstatstjenstemän och indelta armåens befäl finnas många, som bättre och verksammare skulle främja landets och serskildt jordbrukets väl, än en bonde, som, om också utrustad med nit och god vilja, till följe af bristande insigter skulle se sig tvungen att gå i de mera erfarnes ledband. Ty ingen, som känner förhållandena inom det hittills varande bondeståndet, lärer kunna förneka, att den stora mängden af dess ledamöter, inseende sin egen oförmåga att sjelfståndigt pröfva och besluta i föreliggande frågor, sluter sig till någon äldre utrustad riksdagsman, bildar hans parti och röstar efter hans föreskrift. I den blifvande andra kammaren, om den till nio tiondelar skulle komma att bestå af bönder i den hittillsvarande bemärkelsen, skulle snart en spänning uppstå emellan dessa, blindt följande ett par i riksdagsmaskineriet utlärde ledare, och de fåtaliga representanterna för städerna; en spänning, som kunde hafva de sorgligaste följder. Om deremot i denna kammare funnes en större del verkligen bildade, kloke och redbare herremän från landsbygden, skulle dessa utgöra en motvigt mot de ensidiga intressenas förfiktande från båda sidor och dessutom förekomma det af klarseende personer förutspådda misstroendet mellan båda kamrarne. Vi äro sullt öfvertygade att, huru valen än må utfalla till de första riksdagarna, alla ofvannämda olägenheter med tiden och med ökad erfarenhet skola utjemnas och försvinna, men vi och alla, som utan partiintressen och ståndsfördomar arbetat för och med glädje helsat den nya riksdagsordningen, skulle med ledsnad se om dess motståndare finge 2AA-A3dl 8e