Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 1

en dylik anblick, och dessutom var det troligt att sällan någon menniskosot förirrade sig hit. Nu först hemtade han åter andan. Klockan var nu half fem, och han måste tänka på hemfärden samt att skaffa sig några synbara resultater af sitt uppehåll på ön. Ännu en lång, forkande blick kastade han omkring sig för att i itt minne inprägla detaljerna af sin omgifning, och sedan han förvissat sig att han omöjligt kunde misstaga sig om den punkt, der grottans öppning var belägen, fattade han sina verktyg och återvände genom ravinen samma väg som han kommit. Härunder plockade han en mängd besynnerliga stuffer, hvaraf ravinen öfverflödade. Han uppnädde det ställe der han begifvit sig ned i ravinen, men det var ej lätt att åter komma upp. Han insåg att spanjorerna, som dolt skatten, måste hafva känt en beqvämare passage, och han såg sig om på alla håll efter en dylik, ty det skulle nästan blifva omöjligt att medföra kistorna, som innehöllo skatten, på den halsbrytande väg han begagnat. Men tiden skred framåt, och han ville om möjligt vara nere vid landningsstället före negrernas ankomst, hvarför han afbröt sina forskningar och började sin äfventyrliga klättring uppåt. Han hoppades att nästa gång han besökte ravinen finna en beqvämare väg, och med säker blick klängde han från brant till brant samt uppnådde slutligen lyckligt platån, ehuru utan sin spade och jernstören, hvilka han hade qvarlemnat till framtida bruk nere i ravinen, väl dolda i en urholk ning samt öfvertäckta af stenar. Utan att dröja ett ögonblick fortsatte han vägen till det ställe der han uppgräft skrinet, framtog det undan stenarne der han dolt det, inknöt det i sin näsduk och skyndade nedåt dalen, der den första stenpyramiden var belägen. Då han nedkom dit fingslades hans blickar genast af det undansprängda blocket, som låg der omgifvet af en massa grus och stenar, hvilka det ryckt med sig, och ban erfor en —