Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 2

Just i den vinkel, som bildas på venster hand, då man kommer från den andra stenpyramiden och hunnit den punkt, der ravinen viker af mot norr, ligga skatterna förvarade i en ganska märklig grotta, hvars öppning blifvit omsorgsfullt tillsluten och dold. Denna öppning kan dock återfinnas på följande sätt. Kort förrän man framkommer till den ofvannämnda vinkeln, påträffar man bland de kringströdda klippstyckena ett stort, hvitt block, hvilket lätt bör kunna märkas bland de öfriga blå eller röda stenarterna. Om man ställer sig med ryggen mot detta block, vänder ansigtet rakt mot vester och går femton steg framåt, uppnår man ett ställe i den ofvannämnda krökningen, der ett ras tycks hafva egt rum. Detta skenbara ras döljer ingången till grottan! — — — Här afbröt Figueras läsningen, hvarunder han gjort jemförelser mellan beskrisningen och tecknen på kartan. IIan ville ej längre uppskjuta sina vidare forskningar, hvarför han fattade sina verktyg, inriktade sin kosa efter kompassen och begaf sig i väg för ati uppsöka den andra slenpyramiden: X. Urkundens tillförlitlighet. Ravinen. Naturens majestät. Hopp och fruktan. Jordens innandöme. Den väg han nu följde sträckte sig utefter sidan af de väldiga klippmassorna, som upptorna sig på norra sidan om den dal der den omnämnda första stenpyramiden var belägen. Några lafvar samt kolossala ormbunkar voro de enda växter, som kunde finna näring bland dessa af solen brända stenmassor, hvilka således. ej erbjödo spanjoren len minsta skugga. Outtröttligt klättrade han likväl framåt i den bestämda riktningen och uppnådde slutligen en temligen ansenlig platå, på vilken det eftersökta igenkänningsmärket var uppördt. Af detsamma återstodo nu endast några Å